hanmedstorth

Min kille tycker att jag ska berätta för mina föräldrar om oss. Han tycker att vi ska bo hos dom i en vecka, nu i sommar. Jag säger ingenting när han säger det. Men inuti tänker jag: Aldrig. Det kommer inte att hända.
Så vi kan sova tillsammans, fortsätter han.
Mm, sova tillsammans, tänker jag. Längtar. Händer. Blöt. Hård. Varm kropp.
Men jag säger ingenting.
Jag är rädd för vad pappa ska säga om jag berättar. Jag är rädd för att han ska tycka att min kille inte är god nog. Jag är rädd för hans frågor. Rädd för han ska använda min kille i sina försök att förnedra och trycka ner mig. Jag försöker redan i förväg lista ut vad han kan säga. Kanske tycker han inte om min killes tatueringar? Kanske tycker han att min kille är en toffel för att han är kortare än mig? Kanske har han redan ifrån början bestämt sig för att min kille är en kärring?
Och jag är inte tillräckligt stark för att känna mig stolt när jag står bredvid min kille i mitt föräldrarhem än. Snart, men inte riktigt än.