hanmedstorth

Inget spretande. Vi satt båda två påklädda på varsin sida av skrivbordet, förutom när jag tog av mig min kofta så hon kunde ta mitt blodtryck.
Först lite bakgrundsfakta, började hon. Hur gammal var du när du fick din mens?
- Jag var nog ganska sen, säger jag. Fjorton kanske?
- Det är inte sent, det är helt normalt. Hade du din sexuella debut med den partner som du har nu?
- Näe.
- När hade du den då?
- Jag var nog ganska sen, säger jag igen. Sjutton?
- Det är helt normalt. HEELT normalt säger hon.
- Jaså? Det var så mycket snack i den åldern. Vad man än gjorde så kände man ju sig onormal, suckar jag och rycker uppgivet på axlarna.
Hon ler.
- Har någon nära dig fått en blodpropp?
- Mormor, säger jag.
- Det räknas inte. Mormor är gammal.
- Okej, näe, då vet jag ingen mer.
- Har du varit allvarligt sjuk någon gång?
Jag skakar på huvudet.
- Tar du någon medicin?
Jag tittar ner på händerna i mitt knä. Ja, Sertralin, mumlar jag.
- Jaså, och hur länge har du gjort det?
- Ett halvår ...
- Okej, är det för något fobiskt då?
- Mm ...
- Du har inte haft något depression eller så?
- Jo, det med.
Hon antecknar flitigt.
- Har du lätt för att gå ner dig?
- Joo ...

Hon skrev ut ett recept för Yasminelle som inte alls ska ha många biverkningar, och nu håller jag alla mina tummar för att det faktiskt stämmer.