92.

Helvetesjävlaskit. Nu går jag sönder. Nu orkar jag inte mer. Nu blir jag rädd. Nu vill krypa in i skalet igen. Jag vet att det inte kommer att dröja länge innan han prioriterar bort mig. Alla varningssignaler skriker. Men han är ju så fin i övrigt. Han är ju snäll. Han vill mig ju så väl!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0