hanmedstorth

Han: Vi befinner oss i en svacka nu. Men jag tänker inte lämna dig Ariel. Alla förhållanden har ju svackor ibland.
Jag: Men jag tycker inte att vi har en svacka. Vi har inga långa kyliga perioder, vi löser ju allt på en gång och sen älskar vi dubbelt upp i nästa stund. VISST?
Jag insisterar. Blundar hårt. Visst? propsar jag igen när han skruvar på sig.
Han: En liten svacka bara babe.

Det bränner till i mellangärdet. Svacka låter:

1. Just nu älskar han mig inte lika mycket som han brukar.
2. Just nu tycker han att jag är svår och jobbig.
3. Just nu attraheras han inte av mig i samma höga grad.
4. Just nu vill han inte sexa med mig lika ofta som förut.

VARFÖR?

Jag älskar ju honom innerligt och exakt samma hela tiden. Visst, att han gör mig ledsen, arg och förbannad. Men aldrig är det så illa att det svarta förvandlas till en grop i min kärlek. En svacka. A missing piece. Never.

Kanske är det så att ordet svacka har en annan innebörd för honom. Ja, att han menar någonting annat när han tar det fula ordet i sin mun. Men jag vågar inte fråga. Jag vill bara stänga av. Jag vill bara vara liten och ovillkorligt älskad i min mors armar en gång till.