341.

Jag försöker verkligen inte ge kille subtila pikar, ändå hör jag mig själv säga innan jag går: Baby, disken bubblar över ...
Kille är tyst en stund och sedan säger han snopet: Vadå? Diskmedlet?
Och jag muttrar fram ett nej innan jag besviket stänger igen dörren bakom mig.

Men jag tar mig i kragen sen och ringer. Orkar verkligen inte sen den det första jag gör när jag kommer hem.
Jag: Har du diskat?
Han: Njaa ... har varit så trött ...
Jag: Okej, men gör du det ändå sen? visst?
Han: Mm ...

Och när jag kommer hem ligger den där på högkant och torkar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0