277.
Han har köpt två flaskor vin. Han skyndar iväg till systemet så fort jag har givit honom mitt godkännande.
Han: Jag vill inte dricka om det gör dig ledsen Ariel.
Han har förbättrat sig. Verkligen. Jag står i första rummet nu.
Han kommer tillbaka sen med systemklirr och en ICA påsar med ingredienser till en natchopaj. Smält ost, tacosåser, sojafärs. Mm, det doftar gott ifrån spisen där han står. Han har laddat ner Margot at the wedding som jag har önskat sen länge. Och vi bäddar på golvet med paljettkuddarna och de fransiga filtarna. Jag drar för gardinerna och tänder de rosa blockljusen. Vi lägger oss till rätta. Jag får ligga längst fram, närmast skärmen med hans armar slagna om mig.
Filmen rycker tag i oss båda, så jag blir lika förvånad som han blir när jag plötsligt vänder mig om och frågar: Hånglade du med någon annan i somras?
Det låter som om det är något jag har gått och funderat på länge. Men det har jag inte. Det är en fråga som jag hickar fram bara sådär. "Varför undrar du det?" svarar han som ett slag i ansiktet som betyder ja för annars hade han ju sagt nej med en gång. "Jag vill bara veta" piper jag nu. (VILL INTE ALLS VETA VILL INTE ALLS VETA! VARFÖR FRÅGADE JAG FÖÖÖÖR).
"Det var i början av sommarn. Innan vi var ihop!" säger han och nu låter även han pipig och liten på rösten. "Jag vet, jag vet, jag vet. Du hade rätt till att göra vad du ville" försöker jag snabbt lappa ihop oss igen. "Det var en dum fyllegrej Ariel. Vi hånglade bara. Och jag var ångestfylld och har bara försökt glömma det sedan dess". Jag nickar. Men blir kall och det är en kyla som bränner inuti. "Måste gå till tvättstugan" får jag fram.
När jag kommer tillbaka står han och väntar på mig innanför tröskeln.
Han: Jag var så rädd och osäker Ariel. Jag trodde att jag kunde fly ifrån dig. Men jag kunde inte göra det. Du fanns överallt.
Jag säger ingenting. Jag står bara där som förlamad. Jag står där och känner mig dum. Dum, dum, dum.
Han: Jag skulle aldrig göra det nu. Aldrig! Ariel. Du måste tro mig. Jag älskar ju dig ... Jag vill vara med dig ... bara dig! Märker du inte hur mycket jag har förändrats sen vi blev ihop? Jag är en helt annan nu! Du får mig att vilja bli en bättre människa Ariel ... på riktigt ...
Han: Jag vill inte dricka om det gör dig ledsen Ariel.
Han har förbättrat sig. Verkligen. Jag står i första rummet nu.
Han kommer tillbaka sen med systemklirr och en ICA påsar med ingredienser till en natchopaj. Smält ost, tacosåser, sojafärs. Mm, det doftar gott ifrån spisen där han står. Han har laddat ner Margot at the wedding som jag har önskat sen länge. Och vi bäddar på golvet med paljettkuddarna och de fransiga filtarna. Jag drar för gardinerna och tänder de rosa blockljusen. Vi lägger oss till rätta. Jag får ligga längst fram, närmast skärmen med hans armar slagna om mig.
Filmen rycker tag i oss båda, så jag blir lika förvånad som han blir när jag plötsligt vänder mig om och frågar: Hånglade du med någon annan i somras?
Det låter som om det är något jag har gått och funderat på länge. Men det har jag inte. Det är en fråga som jag hickar fram bara sådär. "Varför undrar du det?" svarar han som ett slag i ansiktet som betyder ja för annars hade han ju sagt nej med en gång. "Jag vill bara veta" piper jag nu. (VILL INTE ALLS VETA VILL INTE ALLS VETA! VARFÖR FRÅGADE JAG FÖÖÖÖR).
"Det var i början av sommarn. Innan vi var ihop!" säger han och nu låter även han pipig och liten på rösten. "Jag vet, jag vet, jag vet. Du hade rätt till att göra vad du ville" försöker jag snabbt lappa ihop oss igen. "Det var en dum fyllegrej Ariel. Vi hånglade bara. Och jag var ångestfylld och har bara försökt glömma det sedan dess". Jag nickar. Men blir kall och det är en kyla som bränner inuti. "Måste gå till tvättstugan" får jag fram.
När jag kommer tillbaka står han och väntar på mig innanför tröskeln.
Han: Jag var så rädd och osäker Ariel. Jag trodde att jag kunde fly ifrån dig. Men jag kunde inte göra det. Du fanns överallt.
Jag säger ingenting. Jag står bara där som förlamad. Jag står där och känner mig dum. Dum, dum, dum.
Han: Jag skulle aldrig göra det nu. Aldrig! Ariel. Du måste tro mig. Jag älskar ju dig ... Jag vill vara med dig ... bara dig! Märker du inte hur mycket jag har förändrats sen vi blev ihop? Jag är en helt annan nu! Du får mig att vilja bli en bättre människa Ariel ... på riktigt ...
Kommentarer
Trackback
