298.

Jag är klängig nu. Jag mår inte alls bra. Livet rasar. Och jag vill att min kille ska ta på mig hela tiden. Du får se på tv, det går bra, bara jag får pussa dig undertiden, säger jag. Och så gapar han och sträcker ut tungan på skoj. Men jag omsluter den med mina läppar på fullaste allvar och så kryper jag upp på honom. Åmar mig som en katt. Gnider mitt kön mot hans ben och stönar lätt.

Ta på mig, ta på mig, ta på mig,
tänker jag, för annars kanske jag på riktigt slutar att finnas till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0