497.

Kille kom hem vid tvåtiden igår. Han la sig nära, nära. Han höll om mig hårt, pussade mig mjukt.
- Om du tänker lämna mig, får du lämna mig nu, viskade han.
- Vad menar du? Trött, nyvaken, varm i hans famn vände jag mig om och tittade på honom.
- Jag träffade Tommy ikväll, vi drack några bärs och .... och hans tjej lämnade honom efter sex år för en annan.
- Älskling ... Jag tänker inte lämna dig.
- Jag är en öppen bok, sluddrade han vidare. What you see is what you get. Jag gillar att spela tvspel, läsa serietidningar. Jag är en nörd.
Han svalde som om han just hade avslöjat en stor hemlighet. Jag skrattade. Jag vet.
- Jag vill att du ska tro på oss, fortsatte han.

Jag kunde inte förmå mig själv att svara.. Jag vet inte varför. Vi är så olika. Vår vardag är min vardag och hans vardag. Vi gör sällan någonting gemensamt som vi båda tycker om lika mycket. Det är få grejer som förenar oss på det sättet. Istället sa jag:

Jag älskar dig. Jag kommer alltid att älska dig. Jag övertygad om att vår kärlek för varandra alltid kommer att hålla oss samman.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0