476.

Jag är här nu. I huset på lugna gatan. Vi skålade i champagne igår, allihopa. Jag sa inte så mycket, men det gjorde ingenting. Jag hackade inte på mig själv. Jag sa: Ariel, du får, det är okej. Jag var en silkeslen vante. Jag satsade på det där leendet istället som alla kvinnor har gjort innan mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0