hanmedstorth

Jag minns det där desperata, varje fredag, de små shotglasen, lådan med vinet, de hysteriska skratten, hårkastandet, benen som rörde sig som trummpinnar hela natten. Jag minns allting. Längtan efter att få bli sedd. Längtan efter att få bli till i någon annans ögon. De hungriga munnarna i baren. Kyssarna som smakade olika varje gång. Mm, jag minns. Men jag längtar inte dit längre. Jag längtar inte längre efter att få spegla mig i någon annans ögon bara för att upptäcka mig själv.  Nu bär jag en annan sorts längtan varje fredag som kapslar in mig, som skriker och som begär mycket mer än så.