377.

Söndag.
Kille är bakis, men jag är olycklig.
Och jag går riktigt trasig
för första gången på mycket länge.
Jag bara gråter och gråter
sliter mitt hår och sparkar bakut.
Det är himla skönt.
Kille säger att det är bra.
Att jag är modig.
Att han älskar mig.
Han säger:
Jag ska skärpa mig.
Jag säger:
Jag ska skärpa mig.
Och vi flätar händer, ben
och hjärtan. Och älskar varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0