439.

Det var skönt att komma hem idag. Som en liten dröm som nästan inte var sann. Och ändå hände ingenting speciellt alls. Men sånt är livet, det är inte de där stora jublande grejerna som gör skillnad.

Vi låg raklånga på magen bredvid varandra i sängen med våra datorer. Vi tittade på lägenheter. Vi bor i andrahand på tjugofem kvadrat nu. Och jag vill aldrig mer vara två och göra om det här igen. Vi hittade en fin, tittade på planlösningen och fantiserade om hur vi skulle inreda den, och om hur vi skulle leva väl där. Sen slog vi ihop våra datorer och trasslade in oss i varandra. Armar och ben i en stor hög. Jag somnade där i, och Kille låg alldeles stilla för att inte väcka mig. "Oj, jag somnade visst" sa jag när jag vaknade. "Mm, du snarkade lite" sa han som om det var det gulligaste han någonsin hade hört. Jag rodnade och gömde mig i tröjan som han snabbt drog av för att kyssa mina bröst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0