hanmedstorth

Nicole: There are millions of people in this world, but in the end it all comes down to one. I still panic sometimes, forget to breathe, but I know that there's something beautiful in my imperfections; the beauty that he held up for me to see. The strength that I will never be able to say.

Ur Crazy Beautiful.

Men en dag kommer vi att sluta ligga i varandras armar och tycka om varandra så vi nästan spricker, eller hur?

© All rights reserved by Pamela Hansson.

Jag ville att han skulle vara hjälten. Jag ville att Han skulle stå ut med Mig! Ta hand om mig! Rädda mig! INTE TVÄRTOM!!!

Alla säger att jag måste prata med honom. Ja, ge honom ett ultimatum. Jag skruvar på mig. Inte än. Snart. Jag väntar en liten stund till bara. Jag kan inte riskera att förlora honom riktigt än. Eftersom jag behöver honom minst lika mycket som han behöver mig.

Jag: Det är inte normalt att dricka så man spyr. Jag blir helt ledsen.
Han: Det vet jag väl. Men det blir så ibland.
Jag: ...
Han: Hur mår du?
Jag: Jag är förvirrad.
Han: Förvirrad över vad?
Jag: Livet kanske ... Jag mår inget bra, vi kan väl höras när du kommer hem?
Han: Men jag vill höras redan nu. Jag vill hålla om dig.
(tystnad)
Jag: Visst blir det bra när du flyttar hit?
Han: Såklart! Bättre än någonsin! Jag vill vara hos dig hela tiden!
Jag: Bra! ... Annars får du ljuga.
Han: Det kommer jag inte att behöva göra. Jag är fortfarande tok kär i dig, bara så du vet.
Jag: Jag tycker om dig! Och jag bryr mig om dig! Jävla du.

© All rights reserved by Francesca Woodman.

Jag är så jävla ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra. Insikten som ett slag över ansiktet.

Det är inte roligt längre. Min kille dricker så han spyr.

Varje morgon frågar jag min kille hur han mår och han säger alltid att han mår som han förtjänar.

Min kille åker till Linköping över helgen och hälsar på sina gamla klasskamrater. Jag ringer, säger han. Och det vet jag han gör. Mitt i natten när han är berusad och har mod nog att sjunga kärlekssånger för min telefonsvarare. Suck.

© All rights reserved by Ellen Von Unwerth.

Varje dag försöker jag komma på nya sätt att berätta för honom hur mycket jag faktiskt tycker om honom.

If it makes you happy
It can't be that bad
If it makes you happy
Then why the hell are you so sad?

© All rights reserved by Sheryl Crow.

Min kille och jag talar mycket om hur det kommer att bli om mindre än två veckor när vi flyttar ihop. Vi tycker båda att det ska bli spännande och lite läskigt. Varken han eller jag har haft ett seriöst förhållande tidigare, men vi är båda två lika måna om att få det att fungera.
Jag talar om frukostar med tända ljus och om att vakna tillsammans med Honom, ja Han med stort h som tycker om mig mest i hela världen varje morgon. Och Han, ja min kille, han talar om att ligga länge i sängen och aldrig mer känna hur kroppen skriker efter mig, ja du Ariel, ingen annan, någonsin igen.

© All rights reserved by Elias Tahan.

Långt innan jag och min kille ens hade hälsat på varandra i korridorerna, pratade min kille med alla han kände om mig. Skrev jag långa brev till alla jag kände om honom. Det är konstigt. I dagboken skriver jag om hur jag ser honom stå och röka i snålblåsten på rasterna. Jag skriver om hur jag vill göra honom matlådor och smeka håret ur hans ögon. Min kille berättar för de han känner om hur klockorna ringer när han ser mig. Plötsligt slår blixten bara ner och sen finns det ingen återvändo.

Jag måste tro att det är möjligt, att det går. Att kärleken kan vinna över alkoholen.
Han: Du är så sjukt jävla fin. Gillar dig mer än jag gillar något annat tror jag.

Jag är rädd för att den här bloggen ska förvandlas till en kalender som bara markerar de dagar som min kille har varit full.
Ikväll till exempel: Full.

Han: Dricker din storebror kaffe?
Jag: Dricker du vatten på krogen?
Han: Haha! ... jaja.

"Sådan kliver du in
i min själ och mitt skinn.

Allting blev skapat om
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!"

Ur Den rätte - Erik Lindorm.

Han säger att jag är så fin så fin. Han säger att han är kär mig. Att det inte är långt kvar nu. Om två veckor kommer vi att vara tillsammans jämt. Och för alltid.

© All rights reserved by Barbara Vidal.

Är det en slump att min kille skickar flera stycken gulliga sms efter varandra när jag för första gången tvivlar på oss?

Min kille säger att han gillar mig för att jag förstår allting.
Men jag förstår ingenting. Inte nu längre.

Helvetesjävlaskit. Nu går jag sönder. Nu orkar jag inte mer. Nu blir jag rädd. Nu vill krypa in i skalet igen. Jag vet att det inte kommer att dröja länge innan han prioriterar bort mig. Alla varningssignaler skriker. Men han är ju så fin i övrigt. Han är ju snäll. Han vill mig ju så väl!

© All rights reserved by Marcus Ohlsson.

Paul: Your eyes are amazing do you know that? You should never shut them, not even at night.

Ur Unfaithful (2002).

Jag: Kommer du festa mycket när du bor här?
Han: Det beror på hur man definierar mycket.
Jag: Hur definierar du mycket?
Han: Det blir nog bra.

Min kille minns inte vad han gjorde i fredags. Minns inte att han ringde mig två gånger. Att han redan andra gången han ringde hade glömt vad han sa första gången. Du måste komma ihåg, skriver jag på lödagmorgonen. Älskling, du måste komma ihåg. Kom ihåg. Snälla.

Han: Men det är inte så lätt alltid.
Jag: Det är visst lätt.
Han: Men det är inte det, inte när man är trött, inte när man har ätit dåligt hela dagen och sen sitter med ett gäng sköna grabbar på kvällen. Då är det inte lätt Ariel. Jag önskar att du var här nu och kliade min rygg. Jag är så bakis.

Ur: Unfaithful (2002).

Jag har varit i Kalmar och hälsat på min mormor. Vi har druckit kaffe och plockat isär livet. Jag tycker om min mormor. Hon berättade om sin bästa väninna som bara föll för svaga män. "Tar du honom, så är det du som får ro båten" hade mormor sagt varje gång.

Och jag tänkte på min kille, och på våran relation. Och om det stämde även i mitt fall?

Inget spretande. Vi satt båda två påklädda på varsin sida av skrivbordet, förutom när jag tog av mig min kofta så hon kunde ta mitt blodtryck.
Först lite bakgrundsfakta, började hon. Hur gammal var du när du fick din mens?
- Jag var nog ganska sen, säger jag. Fjorton kanske?
- Det är inte sent, det är helt normalt. Hade du din sexuella debut med den partner som du har nu?
- Näe.
- När hade du den då?
- Jag var nog ganska sen, säger jag igen. Sjutton?
- Det är helt normalt. HEELT normalt säger hon.
- Jaså? Det var så mycket snack i den åldern. Vad man än gjorde så kände man ju sig onormal, suckar jag och rycker uppgivet på axlarna.
Hon ler.
- Har någon nära dig fått en blodpropp?
- Mormor, säger jag.
- Det räknas inte. Mormor är gammal.
- Okej, näe, då vet jag ingen mer.
- Har du varit allvarligt sjuk någon gång?
Jag skakar på huvudet.
- Tar du någon medicin?
Jag tittar ner på händerna i mitt knä. Ja, Sertralin, mumlar jag.
- Jaså, och hur länge har du gjort det?
- Ett halvår ...
- Okej, är det för något fobiskt då?
- Mm ...
- Du har inte haft något depression eller så?
- Jo, det med.
Hon antecknar flitigt.
- Har du lätt för att gå ner dig?
- Joo ...

Hon skrev ut ett recept för Yasminelle som inte alls ska ha många biverkningar, och nu håller jag alla mina tummar för att det faktiskt stämmer.

© All rights reserved by Richard Kern.

Idag ska jag på preventivsmedel rådgivning. Kommer jag behöva spreta med benen?
Jag återkommer om detta.

Om jag hade kunnat vara allt det du vill, för dej. Din mamma som älskar dej och förlåter dej, och förstår dej och godkänner dej, som beundrar dej bottenlöst, och straffar dej när du är dum och fattar besluten för dej, och reder ut allt trassel du ställer till med. Som du kan gräla på när världen inte är sån som du tycker att den ska vara. Som är evig och evinnerlig och alltid finns där. Och vakar och väntar och oroar sej för dej, och bara för dej - så hade ingentingt ändå varit annorlunda.


© All rights reserved by Århundradets Kärlekssaga - Märta Tikkanen.

Jag fikar med min bästis. Som känner mig utan och innan. Som bryr sig om mig. Som vill mig väl.
Hon frågar: Nå?
- Vadå?
- Med drickandet? Drack han mycket?
- Men alltså ... det var festival.
- Visst, alltid är det nåt, säger min bästis och himlar med ögonen. Vad var det senast? Han hade semester? Det var det enda roliga han hade? Han saknade dig? Han behövde lätta på trycket?
Jag skäms. Nickar. Vet.
Men min bästis vet mer. Hennes mamma är alkoholist och hon har hört alla bortförklaringar i världen.
- När ni flyttar ihop kommer du få höra dem alla, säger hon. Men du? Hon lyfter upp min haka. Det finns hopp! Jag menar ... det finns hjälp! Jag menar så småningom ... rehab. När det väl har gått så långt ...
Jag suckar.
- Men jag vill inte bli någon jävla alkoholistfru! Jag vägrar. Jag tänker att jag bara provar på den här förhållandebiten ett litet tag och sen drar jag mig ur med erfarenheten.
Jag skäms igen. Jag är förvirrad. Jag vet inte alls vad jag tänker. Jag tycker om honom. Jag vill tro på honom. Och på oss. Jag vill inte se några hinder. Inte nu. Inte redan.

© All rights reserved by Johnnie Craig.

Jag vill göra mig fin för min egen skull! Men jag märker mer och mer att jag låter allt förfalla när jag inte är med min kille.

Min kille vill hålla mig i handen jämt. Så fort vi kommer utanför dörren så sträcker han sig efter min hand. Flätar våra fingrar, parerar min väg och kysser mig. Sedan tänder han en cigg och håller den i sin andra hand. Blåser ut röken över axeln. Jag är inte riktigt bekväm med att hålla min kille i handen. Jag håller honom hellre runt halsen med fingrarna i hans hår. Jag vet inte varför det är så. Kanske handlar det om kontroll.

Han: Kom du?
Jag: Det var skönt ...
Han: Haha, okej, jag fattar, vi lämnar det.

© All rights reserved by John Huba.

Min kille är inte alls som min pappa. Det är skönt. Han ber mig aldrig vara tyst. Han säger aldrig att jag är en idiot. Han förväntar sig inte alls att jag ska ha frukosten klar när han vaknar. Och han ser och tackar mig när jag har plockat undan något som han har glömt framme.

Min killes syskon kallar mig underverket.

I sängen, framför tvn:
Han: Ariel, jag tittar på sport nu men jag tycker fortfarande precis lika mycket om dig, det vet du va?

© All rights reserved by Ellinor Carucci

Vi ligger på hotellrummet. Tittar upp i taket.
- Undra hur många som har bott i det här rummet ... Viskar jag.
- Mm ... mumlar min kille och pussar min hals. Kupar händerna över mina bröst.
- Säkert tiotusen, fortsätter jag.
- Säkert, säger min kille och försöker vinna mina ögon åter.
- Undra vilka som har varit lyckligast ...
- Vi! Svarar min kille snabbt och sätter sig hastigt upp. VI! Säger han igen. Eller några andra nykära töntar, och så sjunker han ner över mig med en leende suck.

Jag är hemma nu. Jag har kallat min kille trasdockan hela helgen. Jag antar att det säger en hel del om hur han har levt de här dagarna.

Jag ger upp. Jag åker ner tidigt imorgonbitti!

© All rights reserved by Steve Meisel.

Jag får sms av främmande nummer, och jag förstår med en gång. Min kille tvingar andra att smsa mig nu. Det har han gjort förut. De skriver och berättar om hur fint Göteborg är, och hur jag måste komma ner med en gång.
Jag skrattar och jag smsar direkt till min kille: Sötnos!

Min kille smsar när han sitter på tåget. Klockan är sex och han är inne på sin tredje öl. Kom hit, skriver han. Jag saknar dig. Jag orkar inte vänta en hel månad. Varför är vi inte med varandra varje sekund?
Min kille får mig att le. Min kille får mig att känna mig varm inuti. Jag skriver att jag jättegärna hade kommit ner. Att han vet det. Men att han också vet att jag måste jobba.
Min kille svarar snabbt. Men skit i det, kom hit! Skolka! Du skolkade ju jämt när vi gick i skolan. Jag skriver att det är stor skillnad. Dessutom behöver jag pengarna. Han ger upp. Pussar till dig, skriver han. Och över hela dig. Puss, puss, puss.

Han: Du får säga precis vad du vill till mig. Jag stannar kvar. Snälla var inte rädd för att säga precis vad du känner. Jag försvinner inte. Okej?

© All rights reserved by Nan Goldin.

Min kille ska åka till Göteborg. Han ska på festival. Han är trött på att jobba, säger han. Jag orkar inte jobba en dag till, säger han varje dag.
Jag vill krypa ut ur min egen kropp. Jag är så trött, suckar han.
Och jag förstår, för jag känner samma sak. Ofta.
Så min kille åker på festival. Själv. Visst, han känner en och annan som ska dit. Men till Göteborg åker han själv. Jag frågar om han inte tycker att det är tråkigt att se alla konserter på egen hand? Men det tycker han inte. Han säger att han mest är orolig för att han inte kommer att ha någon att dricka bärs med däremellan.

Och det sticker i mig förstås. Ja, det svartnar framför mina ögon. Du brukar ju alltid hitta någon att dricka bärs med, iallafall efter du har fått i dig några, säger jag kallt. Men det bryr han sig inte om. Han skrattar lätt och säger: Det har du rätt i. Det löser sig! tack.

Ibland blir jag arg, envis och irriterad. Och tänker: NEJ, JAG KAN INTE TILLÅTA ATT DU ÄLSKAR MIG!

Jag vill inte alls badda hans panna när han är bakis.
Rätt åt dig! Vill jag skrika och skratta. Men det gör jag inte. Det kan jag inte.

© All rights reserved by (flickr:) avec_fleur.

Han: Jag är ju för fan kär i dig!!!
Jag: Oj ... heh.

Min kille säger att han också är rädd. Att han inte har gjort det vi gör på riktigt riktigt tidigare.

© All rights reserved by Michael Dweck.

Min kille ska på bröllop. Han ska ha jeans på sig. Jeans? Säger jag. Alltså inga trasiga. Hela! Svarta. Han ser stolt ut. Jag ska tvätta min converse med, säger han.
Jag tittar skeptiskt på honom. Och han nickar övertygande. Det blir fint, säger han. Jag skrattar. Jag gillar jeans.
Om du vill ... börjar han, men tystnar. Han drar efter andan, fingrar nervöst i mitt hår. Så kan jag ordna så att du får följa med...
Jag blir smickrad, men jag säger ingenting. Jag är inte redo. Jag byter ämne och han ler. Han låter mig gå. Det är skönt.

Jag är full och smsar min kille hela tiden.
Bekräfta mig, bekräfta mig, bekräfta mig, tänker jag.
Men det gör han inte, för min kille är också full såklart. Och upptagen med annat.

Skit!

Min kille tycker att jag ska berätta för mina föräldrar om oss. Han tycker att vi ska bo hos dom i en vecka, nu i sommar. Jag säger ingenting när han säger det. Men inuti tänker jag: Aldrig. Det kommer inte att hända.
Så vi kan sova tillsammans, fortsätter han.
Mm, sova tillsammans, tänker jag. Längtar. Händer. Blöt. Hård. Varm kropp.
Men jag säger ingenting.
Jag är rädd för vad pappa ska säga om jag berättar. Jag är rädd för att han ska tycka att min kille inte är god nog. Jag är rädd för hans frågor. Rädd för han ska använda min kille i sina försök att förnedra och trycka ner mig. Jag försöker redan i förväg lista ut vad han kan säga. Kanske tycker han inte om min killes tatueringar? Kanske tycker han att min kille är en toffel för att han är kortare än mig? Kanske har han redan ifrån början bestämt sig för att min kille är en kärring?
Och jag är inte tillräckligt stark för att känna mig stolt när jag står bredvid min kille i mitt föräldrarhem än. Snart, men inte riktigt än.

© All rights reserved by Cass Bird.

Han föräldrar var unga när de träffades och de är fortfarande idag (lyckligt?) gifta.
Ett stort plus.

Jag saknar lukten av öl.

Jag vet, det är inte riktigt klokt.