416.

Kille skulle se på fotboll igår. Jag kom inte med några förmaningar. Jag sa inte:
- Simma lugnt.
- Ta det försiktigt.
- Drick inte den där sista ölen älskling.
Jag sa inte det. Jag lät honom gå. Inte ens när han smsade och skrev: Vi drar vidare, jag blir blir nog lite sen.
Sa jag något. Jag svalde. Jag lät den där hårda välbekanta knuten i magen tjura i sin ensamhet. Jag valde att lita på honom.
Han kommer att dricka lagom eftersom han ska träffa delar av min släkt för första gången imorgon, intalade jag mig själv. Bara för att vakna av en smäll när ytterdörren slog igen och kille snubblade in i hallen och vidare inpå toaletten för att kräkas.

- Förlåt babe, viskade han sedan. Jag vet inte varför jag blev så full. Förlåt, förlåt, förlåt.

Jag drog täcket tätare omkring mig. Jag kröp upp i fosterställning. Jag ryckte till när han rörde vid mig och jag försökte desperat somna om. Blunda. Låtsas som om han inte fanns. Som om inte det här hände en gång till.

415.


© All rights reserved by Yu Tsai.

414.

Jag älskar honom så helvetiskt mycket och jag kan inte säga det nog ofta. När jag kom hem idag så pussade han mig över hela ansiktet och sa att han hade saknat mig.

413.

Jag önskar att det fanns ett slut på det självförakt som jag håller för mig själv. Jag är så svart inuti. Så ful och ovärdig i varje liten por. Suck.

412.


© All rights reserved by Eric Guillemain.

411.

"Kärleken är så inrättad att den inte kan stå stilla - den måste växa om den inte skall bli mindre."

410.

Kille och jag har haft en fin helg. Kille har fått csn och blivit rakare i ryggen. Han har bjudit ut mig.  Kokt potatis och laxfjäril vid vattnet. Rosé på balkongen. Solen har stått högt på himlen.  Vi har hållt varandra i handen och jag har haft nyinköpta klänningar på mig och känt mig söt.  Kille har pussat mig på mun och bekräftat att jag är det.  

Vi har skojat och vi har varit allvarliga och vi har suttit tysta bredvid varandra. Vi har sexat och skrattat åt hur misslyckat det kan bli tidiga bakismorgnar. Vi har älskat och kippat efter andan med fladdrande ögonlock. Och jag vill ha flera såna här helger. Snälla värld.

409.


© All rights reserved by Alexandra Bergström.

408.

Jag tycker så mycket om när Kille pysslar om mig. När jag kommer hem och är trött, och han tar av mig alla kläderna. Ja, försiktigt rullar han av mig strumbyxorna. Drar han av mig klänningen. Knäpper han upp min bh och bär mig till säng. Bäddar ner mig. Bäddar in mig. Pussar mig på pannan. Älskar mig. Älskar det.

407.

Kille älskar sin dator. Han sätter den i knät så fort han kommer hem ifrån jobbet och sen får den sitta där till sent inpå nätterna. Han spelar diverse olika onlinespel och är mycket fokuserad. Gamnacke och stora ögon. Jag sitter bredvid med is i magen. Svart och kall i mellangärdet. Jag försöker sysselsätta mig med annat undertiden. Jag skriver och jag läser och jag datar jag med. Men det känns inte bra. När det har gått tre timmar och han aldrig riktigt tittat på mig ordentligt. Då blir jag arg. Jag blir liten. Jag blir fem med en pappa som aldrig lyfter upp mig i sin famn, eller säger att han älskar mig. Jag blir desperat. Jag biter kille i armen, men han säger bara: Aj, sluta. Jag skriver: Jag då!!! på hans rygg. men han frågar inte ens vad det står. Tillslut säger jag som det är: Jag vill bara ha din uppmärksamhet babe.

Han: Jag vet att jag sitter framför datorn för mycket.

Han säger ingenting mer. Han tittar inte ens på mig. Det gör ont. Jag går in i mig själv och sluter mig som en mussla. Och när han väl slår igen datorn och tittar på mig som om vi var ensamma i världen, ja då finns det inte längre någonting kvar av mig. Jag är helt tom. Det är försent.

406.


© All rights reserved by Anna Wolf.

405.

För ett år sen satt jag och kille och var rädda för varandra på en krog högt upp i landet. Vi beställde in flera glas vin. Tillslut beställde vi in en hel flaska som kom in nerkyld i en ishink. Kille berättade om sitt liv. Femton år och annorlunda. Tjugofem år och rock n roll. Jag ställde många frågor, sa inte så mycket själv. Lyssnade bara mycket noga. Och kille sa att jag fick honom att prata om saker som han vanligtvis inte pratar om. Jag minns att det värmde, men att jag hade hört det förut ifrån andra män. Kvinnor också för den delen. Jag lyssnar alltid mycket noga. Jag ställer alltid många frågor. Ja, så många frågor ställer jag att de aldrig får en chans att fråga mig någonting tillbaka. Det är ingen slump förstås. Jag pratar sällan om mig själv.


Kille får inte kyssa mig den kvällen. Han försöker inte ens. Han förstår nog att jag är en sån där som tar tid. En sån där som måste ligga i blöt länge. Innan vi skiljs åt frågar han bara: Har du någonsin vågat prova att lita på någon Ariel? Bara provat en stund? Ja en dag eller två?

Inte?

404.

Självklart drog jag tillbaka mitt krav om en vit vecka
så fort han tog det fula ordet i sin mun; svacka.
Du får dricka, pep jag. Bara du inte dricker jättemycket.
Bara du inte blir jättefull. Bara du inte glömmer bort mig ...
Och genast sa han: Åh, Ariel. Du är världens bästa flickvän.
Jag älskar dig!

403.


niotillfem.

402.

Jag: Jag vill att du ska tycka om mig lika mycket som förut!!!
Han: Men jag tycker om dig lika mycket som förut Ariel.
Jag: DET GÖR DU INTE ALLS DET!!!!

401.

Han: Vi befinner oss i en svacka nu. Men jag tänker inte lämna dig Ariel. Alla förhållanden har ju svackor ibland.
Jag: Men jag tycker inte att vi har en svacka. Vi har inga långa kyliga perioder, vi löser ju allt på en gång och sen älskar vi dubbelt upp i nästa stund. VISST?
Jag insisterar. Blundar hårt. Visst? propsar jag igen när han skruvar på sig.
Han: En liten svacka bara babe.

Det bränner till i mellangärdet. Svacka låter:

1. Just nu älskar han mig inte lika mycket som han brukar.
2. Just nu tycker han att jag är svår och jobbig.
3. Just nu attraheras han inte av mig i samma höga grad.
4. Just nu vill han inte sexa med mig lika ofta som förut.

VARFÖR?

Jag älskar ju honom innerligt och exakt samma hela tiden. Visst, att han gör mig ledsen, arg och förbannad. Men aldrig är det så illa att det svarta förvandlas till en grop i min kärlek. En svacka. A missing piece. Never.

Kanske är det så att ordet svacka har en annan innebörd för honom. Ja, att han menar någonting annat när han tar det fula ordet i sin mun. Men jag vågar inte fråga. Jag vill bara stänga av. Jag vill bara vara liten och ovillkorligt älskad i min mors armar en gång till.

400!


© All rights reserved by Mario Testino.

399.

"Hur skulle jag kunna
göra dej så ont
att jag lät dej förstå
hur ont
du hade gjort mej".

Ur Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen.

398.

Förut när jag ringde honom och han hörde att det var jag hade han ett sätt att säga hej på som fick mig att trycka luren närmare örat. Han säger aldrig hej så längre.

397.


© All rights reserved by Katarzyna Widmanska.

396.

Jag blev hysterisk, ställde till med en stor scen, rev ner bilder ifrån väggarna, grät och skakade och så lovade han att vara helt vit i två veckor.

395.

Men jag vägrar byta ut tvåsamheten emot ensamheten. Vägrar, hur ont i magen jag än har, hur många tårar han än kostar på min kudde. Jag gör inte den här resan en gång till.

Jag gråter när jag skriver det här, för hopplösheten börjar växa sig så stor. Och min mor ringde precis och bjöd ut oss, båda två. och jag tittade på min kille som låg fyllesjuk i fosterställning och frågade om jag kunde ringa upp om en timme eller två.

394.


le love image.

393.

Kille är ofantligt tung när han kommer hem och däckar på sängen. Han går inte att rubba. Han tar allt täcke och han tar all plats. Och jag ligger och gör mig liten med ansiktet emot väggen.

Det här är inte kärlek.

392.

Trött. Oerhört trött.

Han kommer hem mitt i natten. Full. Pissar i vår säng, sover på en handduk. Och nästa dag låtsas vi som ingenting.

Normalt.

391.


© All rights reserved by Jolijn Snijders.

390.

MILK/SIGNE aka världens snyggaste tjej frågar, och jag vill svara.

Hur mår du?
Jag är trött. Oerhört och katastrofalt. Det är någonting som inte stämmer och jag vet inte vad det är.
Skrattar du?
Alltför ofta bara för att vara snäll mot någon annan.
Gör du saker som får dig att må bra?
Jag har börjat läsa igen. Det var länge sen. Orden målar upp nya världar och fler drömland. Och jag behöver sånt.
Träffar du människor som får din mage att pirra?
Hela dagarna. Människor pirrar i mig jämt och ständigt. Så mycket att jag från och till får ont i magen och måste gå till en psykolog för att härda ut.
Känner du dig starkare eller svagare än förut?
Jag är ett tigerlejon nu. Jag är jättestark som vågar vara svag.
Saknar du?
Jag saknar. Saknar hål i allt. Och det är dumt.
Tar du hand om dina vänner?
Ja.
Älskar du?
Av hela mitt hjärta, sönder och samman.
Gör du alla de saker du så länge sagt att du ska göra?
Ja och nej.
Håller du dina löften?
Till alla andra utom mig själv.
Längtar du?
Jag längtar.
Tänker du?
För mycket. För ofta.
Brister du ut i öppna ärliga skratt som kommer ända från magen?
Alltför sällan.
Vill du?
Jag vill.
Önskar du att det var som förut?
Verkligen inte.
Går du vidare?
Jag försöker varje dag.
Gråter du när ingen ser?
Ibland. Jag gråter för ingenting.Gråter för tvn. Gråter för livet. Gråter över längtan som styr mitt liv.
Vågar du?
Jag vågar inte. Vågar nästan ingenting.Vågar bara med Alkohol och zoloft.
Är du lycklig nu?
Jag känner ingenting alls tror jag. Finns jag? Syns jag?

389.

När jag kom hem idag låg kille naken och väntade på mig under täcket. Det var så skönt att få kasta av sig alla kläder, lager, masker och låtsasgrimaser för att göra honom sällskap. Han var alldeles varm. Jag skrattade: Bästa överraskningen ever babe!

388.


© All rights reserved by Jolijn Snijders.

387.

Jag är en bergochdalbana att leva med.
Och nu tycker jag att vi har det fint igen.
Vi har pratat. Talat ut. Lyssnat och förstått.
Vi har druckit vin och hånglat.
Allt kommer att bli bra.
DET RÄCKER MED ATT ÄLSKA! HURRA!

386.

Jag: Jag orkar inte bråka nu.
Han: Vi bråkar inte.
Jag: Vad gör vi då?
Han: Vi rensar luften.
Jag: Vi bråkar.
Han: Vi rensar luften.
Jag: Vi rensar ju för fan ingenting. Skiten är ju fortfarande kvar!!! Vi löser ingenting, det här leder ingenstans alls. Jag hatar det här!!!!
Han: Baby ... jag ska skärpa mig. Jag lovar.

385.


© All rights reserved by Marcus Ohlsson.

384.

En klump i magen.
En blå fågel som sjunger om olycklig kärlek i bröstet.
Jag vet inte längre.
Jag älskar honom.
Och jag vet med all säkerhet att han fortfarande älskar mig.
Men räcker det?
Räcker det med att bara älska?
Jag trodde det.
Jag trodde verkligen det.
Jag menar det var allt jag begärde av livet, men nu vet jag inte längre.

383.

Killes anledning till varför vi inte bör tillbringa fredagarna tillsammans längre:  Vi bor ju ihop nu! Vi kommer att ses jämt.

Jaha?

Kul.

382.


© All rights reserved by Liz Ham.

RSS 2.0