hanmedstorth

Det är söndag. Och min kille har varit nykter en hel helg. Det är skönt. Men jag mår dåligt. Jag är rädd för livet. När vi vaknar på morgonen ligger jag kvar länge och stirrar upp i taket. Jag vill att han ska kyssa mig överallt. Men jag vill inte kyssa honom tillbaka. Jag vill bara hålla armarna runt hans hals. Vill bara att han ska finnas där för mig. Vill att han ska vilja finnas där för mig. Ändå går han vid tvåtiden. Och jag hatar det. Stanna, vill jag skrika. Stanna, din jävla mes. Jag ska inte smitta dig med min olycka.
- Kom ihåg att jag älskar dig, säger han. När det blir jobbigt, lovar du att komma ihåg att jag älskar dig?
Det är jobbigt nu, tänker jag. Stanna kvar och älska mig om du orkar och vågar. Men det gör du inte. Och med svansen mellan benen är du borta.