hanmedstorth

Jag: Kille, jag var så ensam innan jag träffade dig ...
Han: Var det så?
Jag: Mm ...
Han: Men nu kommer du aldrig behöva vara ensam igen.

© All rights reserved by Marcus Ohlsson.

Min kille är hemma nu. Vi har mest legat i sängen och tittat på varandra. Han säger att han aldrig skulle ha återvänt till den här stan om det inte var för mig. Han är trött på skolan och på kylan. Och jag förstår honom. Men jag vet inte vad jag säga. Jag har själv svårt för att stanna kvar i den här stan just nu. Jag längtar efter sand mellan tårna, trottoarcaféer och paraplydrinkar. Flykt, äventyr och nonchalans. Tanken på att bara sticka och skita i allt kliar i mig hela dagarna numera.

Min kille skickar ett sms och ber mig lyssna på skivan han brände. Jag finner lite tröst i att du får höra hur mycket jag tycker om dig, skriver han. Nu när jag saknar dig och inte kan vara hos dig och visa hur mycket ...

Min kille ringer ifrån nattbussen. Jag hör sorlet av en dialekt som han har lämnat bakom sig i bakgrunden. Hans tunga krullar sig i mun. Han är full, men avslutar kvällen tidigt. När jag slänger en blick mot mobilens lilla digitala klocka är hon bara elva. Och det glädjer mig.
Han säger att han saknar mig. Att han önskar att jag var där. Säger att alla hälsar, och att de hoppas på att få se mig en dag eller två runt jul istället. Jag säger: kanske, förhoppningsvis, antagligen.
Sen säger jag att han låter som om han tittar på en söt hund när han pratar med mig för att snabbt byta ämne. Och då låter han ännu mer som om han tittar på en söt hund och säger att det bara är för att han pratar med mig. Min tjej! Och att han saknar mig. Mycket.

© All rights reserved by Marcus Ohlsson.

Jag är vansinnigt kär i min kille. Det slår mig verkligen nu när det är Han som är borta, och Jag som är kvar i vardagen. Jag saknar honom. Jag saknar att komma hem och kasta mig över honom. Ligga och vila ovanpå honom med hela min tyngd. Försöka göra sugmärken på hans hals och möta hans varnande ögon. Jag saknar hans händer som kryper upp innanför min klänning och kupar sig över mina bröst när vi skedar framför tvn. Jag saknar att se honom sitta vid skrivbordet framför datorn och blinka emot mig för att visa att jag inte är bortglömd. Jag saknar att sitta bredvid honom i ett folkvimmel när han är lite rund om fötterna och viskar i mitt öra: Du vet att jag tycker om dig va?
Jag saknar honom.

Min kille ringde igår. Innan vi la på sa han att han älskade mig. Det var första gången han sa de tre små orden i telefon. Jag blev helt stum. På riktigt? pep jag. Jag minns inte vad han svarade. Jag tror att han sa ja. Varpå jag kunde förmå mig själv att med sprucken röst pipa: Jag med ...

Det enda positiva med att min kille är bortrest är att jag kan ha högklackat och äta vitlök igen.

© All rights reserved by Jimmy Backius.

Min kille har åkt hem i några dagar för att fira och mysa med familj och vänner. Jag vågade inte följa med. Jag ville. Men jag vågade inte. Och nu saknar jag honom något fruktansvärt.

Min kille har fyllt år. Han känner sig gammal nu och talar om rynkor, hemorrojder och bakfyllor som han inte klarar av längre. Men han pussar mig och säger att han inte kunde önska sig en bättre födelsedag. Att den kunde ha slutat en kvart efter att jag hade kommit och att den fortfarande hade varit den bästa nånsin. Knäppis, säger jag. Käris ... säger han och drar mig ännu hårdare intill sig.

Jag: Åh, du doftar så gott ...
Han: Du doftar också gott! Du doftar trygghet och kärlek.

Min kille har gjort mig en blandskiva. Han är så romantisk.
spår åtta låter såhär:

fuck the pain away
fuck the pain away
fuck the pain away ...

Han: Du är så snygg på morgonen när du precis har vaknat och dina ögon är alldeles rödsvullna. Du har så fina bröst. Och jag jag gillar ditt hår, men det var dina ögon jag föll för först. De är så tydliga. Och när du har gjort dig i ordning för att gå ut, då är du bara smokin' hot. Så jävla pisssnygg. Har jag sagt det? Har jag sagt att du är skitsnygg? Jag ska försöka säga det oftare Ariel, för du är det.

Han: Jag tycker fan mer om dig än vad jag tycker om mig själv.
Jag: Men baby, det får du inte göra. Om man inte tycker om sig själv kan man inte på riktigt tycka om någon annan.
Han: Haha, fast Ariel, jag tycker ju om mig själv. Jättemycket! Det vet du ju. Jag är ju helt självgod. Men ändå tycker jag om dig mer. Jag tycker om dig pissmycket.

© All rights reserved by Roy Stuart.

Vi låg intrasslade i varandra hela natten. Det var skönt. Jag var lite full och pussade honom i nacken. Och han tog på mig. Ja, överallt. Som om han ville övertyga sig själv om att jag fortfarande var hel och inte hade gått sönder någonstans. Han hade saknat, sa han. Längtat. Trånat. Kåtat. Jag sa att jag hade jag med. Saknat, längtat, trånat, kåtat.

Jag tänker på hans varma mun när vi sa hejdå till varandra. Han varma tunga. Hans varma läppar. Hans varma famn när han slog armarna om mig. Jag måste åka tillbaka snart för jag fryser så.

Jag älskar min kille. Jag känner det extra starkt nu när jag är ifrån honom. Jag har omfamnat honom. Verkligen omfamnat honom! Av hela mitt hjärta! Jag vet inte varför egentligen? Vet bara att han passar så bra i mig. Han gör mig så gott och han gör mig så ont. Och han är kärlek. Jag vet att det låter flummigt. Men jag känner det i bröstet som den största av sanningar. Det är fantastiskt och outhärdligt på en och samma gång.

Juno MacGuff: Dad, I just need to know if it's possible for two people to stay happy together forever, or at least for a few years.
Mac MacGuff: It's not easy, that's for sure. Now, I may not have the best track record in the world, but I have been with your stepmother for 10 years now and I'm proud to say that we're very happy. In my opinion, the best thing you can do is find a person who loves you for exactly what you are. Good mood, bad mood, ugly, pretty, handsome, what have you, the right person will still think the sun shines out your ass. That's the kind of person that's worth sticking with.

Ur Juno (2007).

Min kille ringer flera gånger. Han frågar hur jag mår. Jag säger bättre. Han frågar vad jag gör och jag berättar. Jag har köpt nya skor. Nya jeans. Nya underkläder och en söt klänning. Jag mår bättre. Men påsen är tung och jag har ont i axeln baby. Jag frågar vad han gör. Och han säger att han spelar tv spel. Att han snart ska gå ner på stan och dricka några bärs med en polare. Jaa, du måste vara mycket törstig vid det här laget, säger jag ironiskt. Men han låtsas inte höra. Han säger: Jag är ju gräsänkling nu, det hör till. Hah! att dricka öl? fnyser jag. Precis! skrattar han och säger att han saknar mig.

Hans vita vecka avslutades i söndags. Och han förvånar mig inte alls längre.

Jag gick sönder igår. Jag åkte raka vägen hem till mina föräldrar. Och nu ligger jag här och slickar mina sår. (Läs: shoppar som om det inte fanns någon morgondag).

© All rights reserved by Marcus Dweck.

Det är söndag. Och min kille har varit nykter en hel helg. Det är skönt. Men jag mår dåligt. Jag är rädd för livet. När vi vaknar på morgonen ligger jag kvar länge och stirrar upp i taket. Jag vill att han ska kyssa mig överallt. Men jag vill inte kyssa honom tillbaka. Jag vill bara hålla armarna runt hans hals. Vill bara att han ska finnas där för mig. Vill att han ska vilja finnas där för mig. Ändå går han vid tvåtiden. Och jag hatar det. Stanna, vill jag skrika. Stanna, din jävla mes. Jag ska inte smitta dig med min olycka.
- Kom ihåg att jag älskar dig, säger han. När det blir jobbigt, lovar du att komma ihåg att jag älskar dig?
Det är jobbigt nu, tänker jag. Stanna kvar och älska mig om du orkar och vågar. Men det gör du inte. Och med svansen mellan benen är du borta.

Jag: Kille! Att ha dig är som att ha en superhjälte i bröstet. Du räddar mig ifrån så mycket.

© All rights reserved by Bill Henson.

På sistone har jag börjat längta förtvivlat mycket efter min kille när vi inte är tillsammans. Ja, jag tänker på honom nästan jämt. Hans kropp. Hans hud. Hans riviga skägg. Hans mjuka ögon och den lilla skinnknoppen som gömmer sig i hans navel. Jag skriver flera stycken sms om hur mycket jag saknar honom som jag sparar i utkasten. Jag försöker förgäves fokusera på någonting annat men letar efter honom i varje samtal som jag för. Irrar efter honom i varje blick som jag möter. Det är konstigt. Jag har släppt alla spärrar och allting kretsar kring honom nu. Och jag älskar. Jag älskar mamma. Jag kan. Jag lever. Jag är verklig. TITTA!

Innan jag träffade min kille brydde jag mig inte om ögon. Jag förstod inte alls. Mina tjejkompisar talade ofta om diverse olika killar som de hade kärat ner sig i pågrund av deras fina ögon. Själv hade jag knappt lärt mig färgen på mina egna. Men visst hade jag många gånger fått höra ifrån andra: så blåa, förföriska, stora, wow. Men när jag ställde mig framför spegeln tyckte jag mest att de såg tomma och ihåliga ut.
Inte ens när jag såg min kille första gången reflekterade jag över hans ögon. Jag tänkte mest på hans fingrar, hans hår, hans mage, han sätt att röra sig, hur många koppar kaffe han drack under en dag och hur sexig han såg ut när han stod utanför skolan och rökte i snålblåsten. Det är först nu efter månader tillsammans som jag har upptäckt dem. Hans ögon. Åh. Grumliga. Ömma. Vemodiga. Sköna som en havsbris. Jag tycker så mycket om att ligga uppkrupen mitt emot honom i sängen för att utan ord dyka ner i hans ögon. Och vistas i det djupa ovisa älskande där i. Mm.

I sängen:

Han: Hur många gånger tror du vi har legat?

Jag försöker räkna, tänka. När gjorde vi det första gången? Hur länge vi har varit ihop? Hur många nätter har vi tillbringat tillsammans? Men det är hopplöst. Och jag tycker om det.

Jag: Ingen aning.
Han: Men hur många gånger på en dag då?
Jag: .. Vet inte.
Han: Fyra kanske ...
Jag: Mm, kanske. Men säkert fler.

© All rights reserved by Nan Goldin.

Min kille har tenta på fredag. Han måste plugga. Och jag som inte tycker om måsten, suckar han och tänder en ciggarett. Jag smeker honom över håret. Men du är så duktig, säger jag. Du gör mig så glad när du anstränger dig, och du har så lätt för att lära! Jag blöter min tumme och försöker sudda ut den trötta rynkan som har dykt upp mitt i mellan hans ögonbryn. Då mjuknar han, ler och drar mig intill sig. Orkar inte, tjurar han och försöker försvinna in under mitt hår. Du orkar, puschar jag, som precis har hoppat av skolan, men som ändå vill att han ska gå kvar. Att han ska orka ...


... skaffa sig en utbildning för oss båda ...

Min kille har varit full igen. Sådär pissfull som han själv säger, tre dagar i sträck. Jag säger att nu måste han lova. LOVA att ha En vit vecka Åtminstone. Annars blir jag skitledsen och besviken, okej? Och han säger att han lovar, att han ska. Men jag vågar som vanligt inte riktigt tro honom. Jag gillar inte regler och måsten, säger han och river sig i skägget. Det vet du.
Jag säger att jag vet. Men för min skull? Kan du göra det för min skull? Och han säger att han kan. Och jag säger att jag kan göra något för hans skull om han vill. Och han tänker länge och sen säger han: Okej, sluta göra sugmärken på min hals. Det är så pinsamt. Och jag skrattar och jag säger: Men det är ju det som är roligt! Och han ler. Och jag pussar honom på munnen och så tar vi i hand. Okej!

Viola de Lesseps: [as Thomas Kent] Tell me how you love her, Will.
William Shakespeare: Like a sickness and its cure together.

Ur Shakespeare in love (1998),

© All rights reserved by Ellinor Caucci.