hanmedstorth

Det är söndag och min kille har varit på stan. Druckit några öl. Käkat en hamburgetallrik. Han kommer hem. Kryper upp i sängen på alla fyra. Säger: Men åh Ariel, har du diskat!
- Jaa för du skulle ju aldrig få för dig att göra det ellerhur, försöker jag snäsa ifrån, samtidigt som jag misslyckas brutalt med att dölja min glädje över att ha honom hemma igen.
Han pussar min panna och trasslar obekymmersamt in sina ben i mina.
- ... Jag diskar väl? ler han mjukt och stryker håret ur mina ögon.
- Ehh ...
- Vadå? Tycker du inte? Säger han och blir plötslig mycket seriös. Hastigt släpper han min hand och skjuter undan mig så han kan titta på mig ordentligt. Jag blir genast oerhört blyg och mindre kaxig.
- Du diskar ju bara det du behöver för stunden, viskar jag och försöker gömma mig bakom luvan på hans munkjacka.

(tystnad)

Efter en stund, drar han en lång och tröttsam suck, säger: Jag vet. Åh. Jag är så lat Ariel. Men jag jobbar på det okej?
Han tar mitt huvud mellan sina händer och tittar mig djupt i ögonen som för att visa på sitt allvar. Jag skruvar på mig. Har aldrig liksom varit riktigt bekväm med att få någons odelade uppmärksamhet på det sättet. Rodnar, men jublar inuti, tänker: Han villig att ändra på sig bara för min skull! Hurra!