hanmedstorth

Jag var arg igår. Jag berättade inte att han länge låg med mig i sängen och kramade mig tills jag blev alldeles blå i ansiktet. Jag berättade inte att jag fick hänga som en klase runt hans hals undertiden som han lagade mat till oss båda. Jag berättade inte att han gick iväg till affären och kom tillbaka med all my favourite things: äppeljuice, quornbitar, pannkakssmet och casewnötter.

För det spelade ingen roll igår. Igår gjorde det för ont. Han lämnade mig när jag mådde som värst, uppkrupen i fosterställning, för en fotbollsmatch!

Men nu praktiserar jag tacksamheten igen. Det måste jag göra, för att leva, för att läka!