hanmedstorth

En ledsenhet. En gråtfärdig klump i magen. Jag säger adjö till det som har varit. Jag säger hejdå till familjen som jag har växt upp i. Som har format och färgat mig. Och jag påbörjar en ny nu.
Jag lever i tvåsamheten. Och vi har bara ögon för varann än så länge. Han säger inte att jag är jobbig. Han säger inte att jag är en idiot. Han säger inte att jag aldrig kommer att bli något. Utan han säger att jag är en guldklimp som han har haft turen att hitta. Och jag då? Jag bara skrattar och skakar på huvudet såklart. Eftersom jag fortfarande inte riktigt vågar tro på allt han säger.