158.

Sov knappt en blund inatt. Dricker kaffe med en sprängande huvudvärk nu. Gick en promenad vid två tiden, kom sedan hem och la mig som en isglass bredvid Honom.
- Men åh, Ariel, du är så kall, sa han. Hur länge har du varit borta?
Jag svarade inte. Jag jagade sömnen. Hetsade. Önskade. Ville för mycket. Låg och blinkade oroligt i det becksvarta. Min kille somnade däremot lika snabbt om. Hans lättsamhet irriterade mig och jag envisades med att väcka honom så fort hans kropp började rycka av drömmar.
- En puss bara, sen ska jag sova, sa jag.
- En puss bara älskling, sen ska jag vara lugn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0