524.

Jag tror vi befinner oss i en svacka. Jag tycker inte alls om det. Jag vill skaka om kille och skrika: Men hallå älska.

Kille är trött. Han har fått svårt att somna om nätterna. Han tänker också på september. Han vill inte alls lämna Stockholm. Han tycker inte alls om sin studentstad. Ännu mindre nu när inte jag befinner mig i den antar jag.

Han stänger mig ute. Han säger att det är en försvarsmekanism. Det gör mig helt nedstämd. Du tycker inte om mig längre, har jag pipigt ynkligt hela dagarna tills han igårkväll hastigt reste sig upp. Gick fram till mig. Kysste mig hårt och sa: JAG ÄLSKAR DIG ARIEL, OKEJ? Jag är kär i dig!

Det lät nästan som en utskällning. Jag kände mig så skyldig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0