525.


Jag har så svårt att föreställa mig ett liv utan Kille. Blotta tanken gör mig alldeles svart och ekande tom i bröstet. Jag vill inte påstå att han är mitt allt för det skulle betyda att jag inte skulle vara någonting alls utan honom. För det är jag. Men han har kommit att betyda så mycket i mitt liv! Han har besegrat mitt hjärta. Han har gjort mina knän alldeles svaga. Han har öppnat mina ögon. Och om han lämnade mig nu så skulle jag bli blind av sorg och förlust. Jag skulle krypa hem till mina föräldrar. Jag skulle flytt till ett annat land. Jag hade färgat håret och i flera månader tappert försökt låtsas som om  jag var någon annan. Någon annan vem som helst som inte hade ont. Som inte låg och förblödde kärlek om nätterna.

Nu tror jag inte att Kille har några som helst planer på att lämna mig. Men ändå. Tänk om!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0