330.

Jag: Åh, hur ska det gå med oss …
Han: Med oss?
Han låter chockad, förstår inte alls min oro, uppfattar inte alls min längtan efter någonting annat. Någon annanstans. Långt bort. Med oss kommer det att gå bra, säger han bara och återvänder till popcirkus, där Jenny Wilson står på scen och sjunger. Själv känner jag hur lägenhetens väggar krymper. Håller du i mig? Frågar jag. Håller i dig? Säger han snopet. Det är väl klart ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0