337.

Jag: Det känns som om jag har varit så mycket på sistone.
Han: Det gör ingenting!
Jag: Men jag tycker inte om det.
Han: Det gör ingenting Ariel.
Jag: Men lyssna. Jag känner mig äcklig ... eller jag menar ... det känns som om jag hoppar över dig så fort du kommer innanför dörren.

(tystnad)

Han: Mm jag vet ... och jag kan känna .... elller ... jo lite grann kan jag känna att jag aldrig får kyssa dig längre för du hinner alltid kyssa mig först ... Men det gör ingenting Ariel, absolut ingenting. Det kommer att bli bättre när du får ett heltidsjobb tror jag och inte går hemma och väntar på mig hela dagarna.


Fast det gör någonting. Det känns som om jag tvingar mig på honom hela tiden. Som om han egentligen inte vill. Som om han bara ställer upp för min skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0