286.

Jag älskar honom så jävla mycket. Men han säger ju aldrig vad han tycker och tänker. Hela tiden är det jag som kräver och begär. Det är så tröttsamt! Hela tiden jag som såras, och blir besviken. Och jag vill vara den där gnälliga kärringen med en pinne uppkörd i arslet som säger: Kom hit, gör så, sluta nu, skärp dig.

VILL INTE.


Åhojaja smekmånaden är över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0