290.

Jag är inte så lätt att leva med alla gånger. Jag är Ariel, och jag är väldigt mycket på en och samma gång. Jag vet det för jag har alltid varit väldigt mycket på en och samma gång. Jag har hört det flera gånger. Hört att jag är ett ras, ja, en lavin när jag mår dåligt. Hört att jag är ett fyrverkerie, ja, ett solsken när jag mår bra. Och nu när jag har slutat med mina anti-depp så finns det inget mellanting längre. Inget lagom. Bara ett tåg som rusar fram.

Tut-tut! låter det.

Och kille vet inte riktigt hur han ska hantera det. Hanera mig. Flickvännen: Ariel. Han hittar aldrig riktigt sin plats i mitt humör. Och jag tycker synd om honom, men jag kan inte sluta.

- Kille, jag är glad!
- Kille, jag mår bra!
- Kille, jag är så fantastiskt jävla skitlycklig.

FUCK!!!

- Kille, nu är jag arg!
- Kille, jag är ledsen!
- Kille, jag är så jävla olycklig! Åååh.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0