488.

September skrämmer mig. Jag vet inte vad jag ska in i september att göra. Jag kommer att famla efter en lysknapp i ett kompakt mörker. Kille flyttar tillbaka upp i den där staden som ligger i ingenstans alls för att fortsätta sina studier och jag följer inte med. Jag har ingenting där att göra längre. Han kommer ju tillbaka snart. Om en evighet eller två när hans framtid är utstakad och klar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0