hanmedstorth

Varje helg, detta samtal. Berätta vad jag gör för fel. Säg att han borde förstå ändå.

Han: Vad vill du göra ikväll?
Jag svarar: Jag vet inte.

(Jag svarar jag vet inte eftersom jag känner det i luften, att han vet precis vad han vill göra, och jag vill inte förstöra. JAG VILL INTE VARA IVÄGEN. Dessutom vill jag ge honom en chans att skrika: JAG VILL BARA VARA MED DIG IKVÄLL ARIEL. Men han gör inte det och jag blir lika besviken varje gång.)

Han säger: Helst av allt vill jag ju att du och jag går och möter upp mackan och company för några glas.

Luften går ur mig.

Jag vill inte ta några glas, men gör det du, säger jag.

Och så börjar hans telefon ringa i ett förstås och han säger: Visst, jag kommer, kul, bra, ses!

Och jag går hem. Två timmar efter jag har kommit. Kall och svart och ängslig och med flykten som ett vilddjur i bröstet.