hanmedstorth

Söndag. Vi har varit trötta. Vi har legat länge och dragit oss. Inte orkat gå upp. Jag har haft ångest. Jag har inte alls mått bra. Jag mår fortfarande inte bra. Jag har druckit för mycket den här helgen. När jag dricker för mycket tar jag alldeles för mycket plats. Och när jag tar alldeles för mycket plats då finns det så mycket att ångra. Varför sa jag så? Varför gjorde jag si? Jag hackar på mig själv hela morgonen. Kille försöker hejda mig. Kille säger att jag inte alls har gjort bort mig. Kille säger att jag har varit omtyckt av alla hela helgen. Men jag lyssnar inte. Ingen får störa mig när jag försöker sätta mig själv på plats igen. Ingen får störa mig när jag tar över min fars jobb. När jag trycker ner mig själv. När jag gör det mycket klart för det lilla barnet i mig att hon inte får tro att hon är något. Kille håller om mig i flera timmar. Han anstränger verkligen. Han säger: Ska vi inte gå på en promenad? Du behöver komma ut lite. Men allt jag kan säga är: Nej, nej, nej, inte störa nu när jag är fullt upptagen med annat.