423.
Föraktet. Det saknar slut och ingenting hjälper. Han hjälper inte, hur gärna han än vill göra skillnad i mitt liv är han aldrig nog. I mitt liv räcker han aldrig till.
Hit, men inte längre.
Ändå behöver jag honom jämt. Och helst ständigt vid min sida. Jag är sjuk. Jag vet det. Någonstans förstår jag att allt inte riktigt är som det ska. Jaa, att jag har tappat något på vägen för jag fast honom i duschen idag.
Han sa:
- Det räcker nu.
Han sa:
- Sluta .... Men sluta då Ariel.
Han sa:
- Jag måste gå, jag måste skynda. Det vet du.
Tillslut sa han:
- Ariel, nu gör du mig ledsen.
Och då släppte jag direkt. Mina armar föll som tunga stenar ifrån hans axlar. Hela jag blev svart. Jag vände mig bort och sjönk ner längs badrumsväggen. Jag vill inte göra honom ledsen. Jag vill inte få honom att känna sig otillräcklig och elak bara för att jag mår dåligt.
- Behöver jag vara orolig? Frågar han och försöker vinna min blick åter. Men jag skakar bara på huvudet där jag sitter naken på golvet och droppar vatten.
Jag kväver honom. Jag vet det.
Men jag tänker om jag bara håller om honom lite längre. Om jag bara håller om honom lite hårdare. Om jag bara kan få honom att vilja! ... stoppa in den i mig en gång till. Då måste det betyda att han älskar mig. Då måste det betyda att jag är älskad. Och då måste det tillslut leda till att jag känner mig älskad, inte sant?
Det är så hopplöst allting.
Innan han försvinner ut igenom dörren, lyfter han upp min haka och säger:
- Jag älskar ju dig helt jävla pissmycket Ariel. Ring om det är nåt, jag kommer direkt.
Hit, men inte längre.
Ändå behöver jag honom jämt. Och helst ständigt vid min sida. Jag är sjuk. Jag vet det. Någonstans förstår jag att allt inte riktigt är som det ska. Jaa, att jag har tappat något på vägen för jag fast honom i duschen idag.
Han sa:
- Det räcker nu.
Han sa:
- Sluta .... Men sluta då Ariel.
Han sa:
- Jag måste gå, jag måste skynda. Det vet du.
Tillslut sa han:
- Ariel, nu gör du mig ledsen.
Och då släppte jag direkt. Mina armar föll som tunga stenar ifrån hans axlar. Hela jag blev svart. Jag vände mig bort och sjönk ner längs badrumsväggen. Jag vill inte göra honom ledsen. Jag vill inte få honom att känna sig otillräcklig och elak bara för att jag mår dåligt.
- Behöver jag vara orolig? Frågar han och försöker vinna min blick åter. Men jag skakar bara på huvudet där jag sitter naken på golvet och droppar vatten.
Jag kväver honom. Jag vet det.
Men jag tänker om jag bara håller om honom lite längre. Om jag bara håller om honom lite hårdare. Om jag bara kan få honom att vilja! ... stoppa in den i mig en gång till. Då måste det betyda att han älskar mig. Då måste det betyda att jag är älskad. Och då måste det tillslut leda till att jag känner mig älskad, inte sant?
Det är så hopplöst allting.
Innan han försvinner ut igenom dörren, lyfter han upp min haka och säger:
- Jag älskar ju dig helt jävla pissmycket Ariel. Ring om det är nåt, jag kommer direkt.
Kommentarer
Trackback