hanmedstorth

Igår:

Jag: Jag har köpt biljetter nu. Jag kommer imorgon. På kvällen.
Han: Ååååh.

Natten till idag:

Han är full. Lite för full. Han försöker kräkas, berättar han i telefon. Men att det går inte för han har så snälla kompisar som väntar på honom när han smyger sig undan. Och då kan han inte förmå sig själv att göra det.

Jag fnissar lite för att hålla honom på fortsatt gott humör, trots att jag inte tycker om att höra hur hans tunga slirar runt inuti hans mun och hur hans glädje rycks ur sina gängor, och blir allt för hysterisk.

Mest av allt vill jag spänna fast honom. Viska lite försiktigt sådär så att han inte blir irriterad: Baby, det är riskabelt det här. Allting. Ta det lite lugnt. Snälla? För min skull?

Men det gör jag inte.

Han: Ariel, jag ser piss-as-jävla mycket fram emot att se dig imorgon. Jag har aaaaldrig sett fram emot något såhär mycket tidigare. Det är heeeelt sjuuuukt. HELT SJUKT!