hanmedstorth

Ibland blandar jag ihop min kille med min pappa. När jag blandar ihop min kille med min pappa tror jag att min kille tycker att jag är kvävande. Ivägen. Jobbig. Då blir jag rädd och drar mig undan. Då är jag mycket kylig. Då är jag full av återhållsamhet tills min kille säger att han tycker om mig hela tiden och saknar mig varje minut av varje dag. Då kommer jag på att min kille inte är min pappa. Det är bra.

© All rights reserved by Helmut Newton.

Vad är det här? Nu när jag äntligen har träffat någon som jag tycker om, ska jag då inte få träffa honom på över en månad!?
Tänk om jag slutar tycka om honom nu, ja, i ren protest!

Hehe, näe.
Hopplöst.

Din doft i mig i många dagar,
i många dagar älskar jag mig själv.

© All rights reserved by Eeva Kilpi.

Jag har levt ett helt liv utan min kille, och helt plötsligt kan jag inte föreställa mig en enda dag utan honom. Det är konstigt.

Min killes alkoholvanor stör mig. Jag försöker släppa det. Jag försöker att inte tänka på det. Jag försöker låta bli att provoceras av hans fyllesms. Men det är svårt. Jag blir arg. Samtidigt är det alldeles för tidigt för att börja ställa krav. För att bli tjatig, sur och gnällig. Men hans alkoholvanor ställer till det för oss.
Alla förtroliga samtal inleder han på fyllan, men redan nästa dag har han glömt allt vi har talat om. Han däckar mitt i en mening. Och han är ofta alldeles för full för att ligga, men lovar att gottgöra mig när vi vaknar. Vilket han gör, men ändå. Sen får han ont i magen. Sen kallsvettas han och börjar tala om en återställare. Och jag vet att jag inte kan rädda honom. Jag vet att ingenting jag säger hjälper. Och flera gånger intygar han mig om att han inte har alkoholproblem, och frågar med ledsna hundögon om jag tror honom. Och det säger jag att jag gör. För det är alldeles för tidigt. Det är alldeles för tidigt för misstro. Jag vill bara ha nyförälskelse nu. Jag vill bara ha hud och tunga. Jag vill bara blunda och ligga på rygg i vår kärleksbåt en liten stund till. Är det för mycket begärt?

Det första september flyttar min kille hit. Då blir vi ihop. Ett par. Flickvän och Pojkvän. Ett team. Det är bestämt. Jag trodde att han skulle lämna mig. Men han kommer tillbaka. Han vill stanna hos mig. Han vill ge oss en chans. Han säger att jag är den bästa tjejen. Ja, faktiskt, den bästa i hela världen. Han säger så! Och då får jag lite andnöd förstås för tänk om han redan efter en månad upptäcker att han har haft fel? Jag menar .... vem i världen är jag då?

Jag älskar när min kille försiktigt nyper fast min haka mellan tummen och pekfingret. Och viskar mitt namn tre gånger.
- Ariel, Ariel, Ariel.
Med lika stor intensitet och värme i rösten varje gång.

© All rights reserved by Marcus Ohlsson.

Jag har inte alls ätit mycket de senaste dagarna. Det oroar min kille och det oroar mig med. Det är bara med mig du inte äter, eller hur? Frågar han. Och jag nickar. Bara med dig. Men om jag blundar? Om jag tittar bort? Om jag går en promenad? frågar han. Kan du äta då? Jag skakar på huvudet.
Jag vet inte varför det blir så. Jag blir så full av andra känslor när jag är tillsammans med min kille. Hungern får inte plats. Jag försöker verkligen. Men det är inget roligt att äta när min kille sitter mitt emot. Då är det mycket roligare att ligga i hans knä och titta upp i hans ögon när han äter.

Jag är tillbaka nu. Vi har haft det så fint tillsammans. Han har tyckt om mig och han har inte slutat. Och han har sträckt sig efter min hand och han har fingrat i mitt hår och han har kysst mig tusen gånger. Och han har varit full större delen av tiden. Men det har också varit det enda. Han enda svaghet, brist, fel, fallenhet, kalla det vad ni vill. Jag är alldeles upp över öronen nu för att bry mig. Jag måste få bortse ifrån det en liten liten stund och bara få njuta oss två tillsammans. Jag dyker i med huvudet före och även om jag hittar mig själv på botten om några år, så har det varit värt det.

Vill jag verkligen ge mig in i det här?

Min kille och jag åker på en weekend imorgon. Min kille smsar och frågar om han ska köpa med sig några pavor som vi kan dela på tåget. Det gör mig trött. Inte för min skull, skriver jag. Men om Du vill ha.
Och så känner jag mig genast tråkig. Och som jag varken vet hur man har kul eller slappnar av. Suck!

Jag vet att min kille vill mig väl. Jag vet det. Jag vet att han vill stryka allt det onda ur mitt bröst. Och alla mardrömmar ur mina ögon. Jag måste bara vilja det för min egen del först. Jag måste bara våga förlita mig på att jag är värd det. Är jag värd det? Verkligen? Att älskas? Jag?

Forrest Gump (1994)

Min kille skickade ett mms idag. Det var en bild på en kille som satt själv vid ett bord för fyra och sörplade soppa i en tom och avlång matsal. Under bilden stod det: Såhär känns mitt liv utan dig.

Han finns = Kärlek finns!

Om du vaknar
dör vi kanske
men om jag ligger stilla
och låtsas att jag inte vet
hur ensam jag är
men om jag blundar hårt
och inte rör mej
under din kropp
tror du kanske
att jag är en älskvärd kvinna
om jag ligger alldeles stilla
under din sömn.

© All rights reserved by Kristina Lugn.

© All rights reserved by Camilla Åkrans.

Jag längtar efter min kille. Jag längtar efter hans person. Hans kropp. Hans uttryck. Hans egenheter. Jag längtar efter att känna mig åtrådd. Jag längtar efter att vara någons. Någon.

Jag svarar aldrig när min kille ringer. Jag vet inte vad jag ska säga. Dessutom står jag inte ut med distansen. När det är helg har jag nästan alltid ett IQsvar som väntar på morgonen när jag vaknar. Då sitter han på nattbussen hem ifrån krogen och saknar mig. Då talar han om vår framtid och hur mycket han tycker om mig. Hur glad han blir när han tänker på mig och hur fin jag är på alla sätt. Då känner jag mig speciell. Då känner jag mig som den enda i världen som kan få hans hjärta att sjunga. Då väcker jag honom med ett morgonsms och skriver att det är så gott ha honom i mitt öra, och att han fixar till allting inuti.

© All rights reserved by Steven Clein.

Jag vet att det låter konstigt, men jag vet inte om jag är god nog åt min kille.
Jag menar jag vet inte om jag vågar tro det. Kanske förtjänar Han någon bättre?

Min kille flyttade ifrån mig. Sen kom han och hälsade på. Två gånger. Vi hånglades och pussades och var nakna i flera timmar. Nu säger han att han ska flytta till mig igen. Att Han vill ge oss en riktig chans.