202.

02.00 natten till söndag, i sängen, stupfulla.

Han: älskar du mig?
Jag: mm
(han: sätter sig hastigt upp)
Han: älskar du mig?
(han: håller i mitt ansikte så han kan titta ner i mina ögon för att se om jag verkligen menar allvar)
Jag: mm
(tystnad)
Han: ... jag älskar dig
Jag: jag älskar dig
Han: jag älskar dig!
Jag: jag älskar dig!
Han: vilken befrielse det är att äntligen få säga det.


så var det sagt alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0