hanmedstorth

För ett år sen satt jag och kille och var rädda för varandra på en krog högt upp i landet. Vi beställde in flera glas vin. Tillslut beställde vi in en hel flaska som kom in nerkyld i en ishink. Kille berättade om sitt liv. Femton år och annorlunda. Tjugofem år och rock n roll. Jag ställde många frågor, sa inte så mycket själv. Lyssnade bara mycket noga. Och kille sa att jag fick honom att prata om saker som han vanligtvis inte pratar om. Jag minns att det värmde, men att jag hade hört det förut ifrån andra män. Kvinnor också för den delen. Jag lyssnar alltid mycket noga. Jag ställer alltid många frågor. Ja, så många frågor ställer jag att de aldrig får en chans att fråga mig någonting tillbaka. Det är ingen slump förstås. Jag pratar sällan om mig själv.


Kille får inte kyssa mig den kvällen. Han försöker inte ens. Han förstår nog att jag är en sån där som tar tid. En sån där som måste ligga i blöt länge. Innan vi skiljs åt frågar han bara: Har du någonsin vågat prova att lita på någon Ariel? Bara provat en stund? Ja en dag eller två?

Inte?