hanmedstorth

Fortfarande händer det om nätterna ibland, när han kommer ifrån krogen, att han lägger huvudet på mitt bröst och drar efter andan.  Säger: Ariel. Jag förtjänar inte dig. Jag förtjänar verkligen inte dig. Du kan få så mycket bättre. Du kan få vem som helst. Jag skakar envist på huvudet och försöker hålla för hans mun. Vi har haft det här samtalet förut och det oroar mig.

Jag: Jag vill bara ha dig baby.
Stryker hans kind, pussar hans panna, låter mina händer krypa in under hans tröja.
Han: Meeeen ....
Jag håller för hans mun nu, knäpper upp hans byxor.
Jag: Bara du. Ingen annan, okej?
Han: Men du är så JÄVLA snygg, alla säger det.
Han tittar fortfarande inte på mig. Han har fortfarande blicken klistrad på någon fläck i taket.
Jag: Alla säger att vi är så fina ihop baby. Att vi passar så bra ihop.
Jag försöker skaka om honom. Försöker få honom att vakna upp ur den destruktiva förhäxningen som har tagit honom i beaktning.
Han: Men du kan få vem du vill. Du kan få någon som kan försörja dig. Jag kommer aldrig ha mycket pengar Ariel. Aldrig. Med mig kommer du alltid behöva leva knapert.
Jag: Det spelar igen roll. Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll. Jag älskar ju dig!
Jag kryper upp i grensle ovanpå honom. Lyser upp och formar ett hjärta med hjälp av mina händer. Älskar ju dig!
Och då ler han äntligen. Den är bruten.

JAG ÄLSKAR JU DIG!