321.

Lördag.

Kille dricker bärs.
Kille dricker vin.
Kille dricker ur slattar ifrån våra vänner glas.

Påvägen hem låtsas kille att han inte alls är full. Försöker kille titta mig stadigt i ögonen. Men ansiktet hänger inte med. Ansiktet är slappt. Bedövat. Det ser lustigt ut. Jag säger ingenting.

När vi kommer hem viskar kille i mitt hår:
Jag blev nog lite för full ikväll ... igen.
Jag säger fortfarande ingenting. Jag är så trött.
Trött, trött, trött! Utmattad.
Ariel, säger han. Jag behöver nog din hjälp.
Jag behöver nog att du säger åt mig. Och jag vet att du inte tycker om det. Men om du bara kunde viska i mitt öra när ingen annan hör: Det räcker nog nu. Så tror jag att det skulle hjälpa mig väldigt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0