482.

Jag kan inte vara arg på honom, hur gärna jag än vill. För jag älskar honom sådär obotligt mycket och alla svarta känslor som jag bär kan jag inte längre utsätta honom för. Kan inte. Vill inte göra honom illa trots att det är hans fel. Det är hans fel att han dricker så många öl och glömmer bort att jag är liten. Jag klarar mig inte själv. Älskling, se mig, hör mig, vet att mitt hjärta gråter samtidigt som det också älskar dig som aldrig förr. Kom ihåg mig. Välj mig. Snälla. Om så bara för en kväll?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0