494.
Kärleken är orättvis. Jag älskar kille bortom allt vett och all sans. Jag skitälskar honom hela dagarna. Genom allt som en stålkvinna. Som en jycklare. Som en clown. Jag har ingen kontroll över min kärlek. Jag vaknar och kräks på hans bröst. Jag håller fast honom. Jag står på balkongen och skriker ut den när han går. Jag ligger vaken om nätterna när hjärtat försöker bulta sig ur bröstet. Själv står han bara där, helt upp och ner med sin kärlek som en trygg och oföränderlig hamn. Kärleken är orättvis.
Kommentarer
Trackback