363.

Dagens upptäckt: Jag saknar inte kille sådär obotligt mycket längre när jag inte är vid hans sida. Jag överlever liksom.  Kärleken börjar plana och hitta sin balans. Vår kärlek är inte längre barnsligt osäker utan mer mogen och beslutsam. Ja, det är vi emot resten av världen nu. Och vet ni vad? Det är inte tråkigt. Jag trodde det. Men nej, det är bara skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0