269.

Jag och min kille var så obotligt kära varje sekund av varje minut hemma hos hans föräldrar. Vi satt ihop som klister. Låg som skedar överallt. Sökte varandras kroppar desperat så fort vi blev ensamma. Viskade hemligheter i varandras öron.

Jag älskar dig.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig.

268.


© All rights reserved by Nan Goldin.

267.

Nu har jag träffat dem. Föräldrarna! Och hans pappa har verkligen de milda ögonen och de varma leendena som min egen pappa saknar. Åh, va skönt det kändes att inte vara ivägen. Ja, att till och med vara efterlängtad! Han lös liksom upp när han fick syn på mig och han var nyfiken ... på mig! på riktigt! Han ställde många frågor. Ja, flera stycken. Hur gammal är du? Hur länge har ni varit ihop nu? Har du några syskon? Är du född i Stockholm? Vem tycker du Kille är mest lik?
Ja, killes pappa var en man med mycket energi som satte fart på mig, och jag tyckte om det! Jag blev glad. Jag liksom kvittrade när jag svarade.

Hans mamma? Åh, hon skämde bord mig fullständigt. Hon bakade kladdkakor och gjorde fina middagar. Hon skickade med mig rikskuponger som jag kunde äta för när jag väntade på tåget hem sen. Hon berättade gamla minnen om min kille som gjorde honom generad. Däremot skrattade hon inte alls så mycket som jag hade fått för mig att hon skulle göra (skrattade hon alls?). Hon kändes återhållsam på ett sätt som jag inte kan förklara. Lite grann som om hon bara fanns till för andra, ja, precis som min egen mor gick hon på knäna för att se till så att alla andra blev nöjda (utan att någon märkte det?).

266.

I ain't no vision, I'm the girl
who loves you inside and out
Backwards and forwards with my heart hanging out
I love no other way
What are we gonna do if we lose that fire?


Ur Inside and out / Feist.

265.

Igår:

Jag: Jag har köpt biljetter nu. Jag kommer imorgon. På kvällen.
Han: Ååååh.

Natten till idag:

Han är full. Lite för full. Han försöker kräkas, berättar han i telefon. Men att det går inte för han har så snälla kompisar som väntar på honom när han smyger sig undan. Och då kan han inte förmå sig själv att göra det.

Jag fnissar lite för att hålla honom på fortsatt gott humör, trots att jag inte tycker om att höra hur hans tunga slirar runt inuti hans mun och hur hans glädje rycks ur sina gängor, och blir allt för hysterisk.

Mest av allt vill jag spänna fast honom. Viska lite försiktigt sådär så att han inte blir irriterad: Baby, det är riskabelt det här. Allting. Ta det lite lugnt. Snälla? För min skull?

Men det gör jag inte.

Han: Ariel, jag ser piss-as-jävla mycket fram emot att se dig imorgon. Jag har aaaaldrig sett fram emot något såhär mycket tidigare. Det är heeeelt sjuuuukt. HELT SJUKT!

264.


© All rights reserved by Mattew Brookes.

263.

Min kille tjatar och tycker att jag ska ta en sista minuten imorgon. Ner i landet. Ner i barndomsstaden där han bor under julens decemberdagar. Han saknar mig. (OCH JAG SAKNAR HONOM!). Han vill att jag ska träffa hans föräldrar. Jag har fortfarande inte gjort det. Jag vågar inte. (TÄNK OM DOM INTE TYCKER OM MIG? TÄNK OM DOM TYCKER ATT JAG ÄR TRÅKIG? TÄNK OM DOM INTE FÖRSTÅR VAD HAN SER I MIG?!).

Han: Det finns till och med julklappar under granen här till dig som dom har köpt.

262.

Vad jag fick i julklapp?

Jag fick ingenting. Men det gör inget. Han hade inte råd. Han gav mig många pussar innan jag åkte hem till Stockholm istället. Och han följde med mig till tåget och han skickar många söta sms varje dag. Minst fem. Och jag får ringa honom när jag vill på dygnet. Och jag får skrika högt och vara arg och mycket ledsen. OCH HAN ÄLSKAR MIG ALLTID! Och det är den bästa julklappen jag någonsin har fått och jag hoppas att den räcker i forever!

261.

Det blev ett fotoalbum. Med mycket glitter och många fjärillar och gamla dagboksanteckningar och många händer som höll handen. Han sa att det var det finaste han hade fått. Nånsin.

260.


© All rights reserved by Andreas Johansson.

259.

Så vad köper jag i julklapp till honom
när han redan har givit mig allt jag önskar utav livet?

258.

Han: Sen jag började älska dig så har jag aldrig slutat. Jag vet att du inte tror mig, men det är sant. You're the storm that I believe in ...

257.

Min kille säger att jag ber om ursäkta ofta.
Han: Sluta med det. Du säger ju att jag inte får be om ursäkt. Och så gör du det själv hela tiden.
Förlåt, säger jag och suckar. Gnider handen mot pannan och vill krypa in i mig själv. Hela jag är en påse av skam och jag vet inte hur jag ska kunna förlåta mig själv för alla de gånger som jag har försökt att trä på den påsen över honom istället.
FÖRLÅT! vill jag skrika det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar. Det skulle kännas bättre då, när jag får ursäkta mig själv för allt som jag kostar honom. Glädjen som jag vissa dagar kan sticka hål på som en ballong för att se hur den tröttsamt flyger ut igenom rummet. Förlååååt! Kärleken som går upp i rök i hans ögon när jag säger att han är dum. Helt utan anledning och ifrån ingenstans. Du är dum! Jävla kille. Skitkille.
Jag är inte lätt att leva med. Jag vet det. Fööörlåååt. Istället säger jag: Det blir bättre med tiden. Jag lovar. Jag blir bättre med tiden. Han smeker min kind och tröstar mig med sina milda ögon. Säger: Ariel, om du var som du är nu för alltid skulle jag ändå vilja vara ihop med dig förevigt.

256.


© All rights reserved by Heidi Slimane.

255.

Edith Piaf: [to Marcel] You are my champion. I want you to be mine for life. Nothing existed before you. It's all gone.
[kisses him]
Edith Piaf: Stay with me.

Ur la vie en rose (2007).

254.

Min brorsa kommer ikväll. Och jag gick helt trasig imorse. Kille var fantastisk. Han höll om mig. Jag grät tyst. Droppade tårar på hans bröst. Han sa att han älskade mig. Frågade om han kunde göra nåt. Jag skakade på huvudet och han sa att han älskade mig igen.

RSS 2.0