hanmedstorth

Det är inte roligt längre. Min kille dricker så han spyr.

Varje morgon frågar jag min kille hur han mår och han säger alltid att han mår som han förtjänar.

Min kille åker till Linköping över helgen och hälsar på sina gamla klasskamrater. Jag ringer, säger han. Och det vet jag han gör. Mitt i natten när han är berusad och har mod nog att sjunga kärlekssånger för min telefonsvarare. Suck.

Jag måste tro att det är möjligt, att det går. Att kärleken kan vinna över alkoholen.
Han: Du är så sjukt jävla fin. Gillar dig mer än jag gillar något annat tror jag.

Jag är rädd för att den här bloggen ska förvandlas till en kalender som bara markerar de dagar som min kille har varit full.
Ikväll till exempel: Full.

Han: Dricker din storebror kaffe?
Jag: Dricker du vatten på krogen?
Han: Haha! ... jaja.

Är det en slump att min kille skickar flera stycken gulliga sms efter varandra när jag för första gången tvivlar på oss?

Jag: Kommer du festa mycket när du bor här?
Han: Det beror på hur man definierar mycket.
Jag: Hur definierar du mycket?
Han: Det blir nog bra.

Min kille minns inte vad han gjorde i fredags. Minns inte att han ringde mig två gånger. Att han redan andra gången han ringde hade glömt vad han sa första gången. Du måste komma ihåg, skriver jag på lödagmorgonen. Älskling, du måste komma ihåg. Kom ihåg. Snälla.

Han: Men det är inte så lätt alltid.
Jag: Det är visst lätt.
Han: Men det är inte det, inte när man är trött, inte när man har ätit dåligt hela dagen och sen sitter med ett gäng sköna grabbar på kvällen. Då är det inte lätt Ariel. Jag önskar att du var här nu och kliade min rygg. Jag är så bakis.

Jag fikar med min bästis. Som känner mig utan och innan. Som bryr sig om mig. Som vill mig väl.
Hon frågar: Nå?
- Vadå?
- Med drickandet? Drack han mycket?
- Men alltså ... det var festival.
- Visst, alltid är det nåt, säger min bästis och himlar med ögonen. Vad var det senast? Han hade semester? Det var det enda roliga han hade? Han saknade dig? Han behövde lätta på trycket?
Jag skäms. Nickar. Vet.
Men min bästis vet mer. Hennes mamma är alkoholist och hon har hört alla bortförklaringar i världen.
- När ni flyttar ihop kommer du få höra dem alla, säger hon. Men du? Hon lyfter upp min haka. Det finns hopp! Jag menar ... det finns hjälp! Jag menar så småningom ... rehab. När det väl har gått så långt ...
Jag suckar.
- Men jag vill inte bli någon jävla alkoholistfru! Jag vägrar. Jag tänker att jag bara provar på den här förhållandebiten ett litet tag och sen drar jag mig ur med erfarenheten.
Jag skäms igen. Jag är förvirrad. Jag vet inte alls vad jag tänker. Jag tycker om honom. Jag vill tro på honom. Och på oss. Jag vill inte se några hinder. Inte nu. Inte redan.

Jag är hemma nu. Jag har kallat min kille trasdockan hela helgen. Jag antar att det säger en hel del om hur han har levt de här dagarna.

Min kille ska åka till Göteborg. Han ska på festival. Han är trött på att jobba, säger han. Jag orkar inte jobba en dag till, säger han varje dag.
Jag vill krypa ut ur min egen kropp. Jag är så trött, suckar han.
Och jag förstår, för jag känner samma sak. Ofta.
Så min kille åker på festival. Själv. Visst, han känner en och annan som ska dit. Men till Göteborg åker han själv. Jag frågar om han inte tycker att det är tråkigt att se alla konserter på egen hand? Men det tycker han inte. Han säger att han mest är orolig för att han inte kommer att ha någon att dricka bärs med däremellan.

Och det sticker i mig förstås. Ja, det svartnar framför mina ögon. Du brukar ju alltid hitta någon att dricka bärs med, iallafall efter du har fått i dig några, säger jag kallt. Men det bryr han sig inte om. Han skrattar lätt och säger: Det har du rätt i. Det löser sig! tack.

Jag vill inte alls badda hans panna när han är bakis.
Rätt åt dig! Vill jag skrika och skratta. Men det gör jag inte. Det kan jag inte.

Jag är full och smsar min kille hela tiden.
Bekräfta mig, bekräfta mig, bekräfta mig, tänker jag.
Men det gör han inte, för min kille är också full såklart. Och upptagen med annat.

Skit!

Min killes alkoholvanor stör mig. Jag försöker släppa det. Jag försöker att inte tänka på det. Jag försöker låta bli att provoceras av hans fyllesms. Men det är svårt. Jag blir arg. Samtidigt är det alldeles för tidigt för att börja ställa krav. För att bli tjatig, sur och gnällig. Men hans alkoholvanor ställer till det för oss.
Alla förtroliga samtal inleder han på fyllan, men redan nästa dag har han glömt allt vi har talat om. Han däckar mitt i en mening. Och han är ofta alldeles för full för att ligga, men lovar att gottgöra mig när vi vaknar. Vilket han gör, men ändå. Sen får han ont i magen. Sen kallsvettas han och börjar tala om en återställare. Och jag vet att jag inte kan rädda honom. Jag vet att ingenting jag säger hjälper. Och flera gånger intygar han mig om att han inte har alkoholproblem, och frågar med ledsna hundögon om jag tror honom. Och det säger jag att jag gör. För det är alldeles för tidigt. Det är alldeles för tidigt för misstro. Jag vill bara ha nyförälskelse nu. Jag vill bara ha hud och tunga. Jag vill bara blunda och ligga på rygg i vår kärleksbåt en liten stund till. Är det för mycket begärt?

Vill jag verkligen ge mig in i det här?

Min kille och jag åker på en weekend imorgon. Min kille smsar och frågar om han ska köpa med sig några pavor som vi kan dela på tåget. Det gör mig trött. Inte för min skull, skriver jag. Men om Du vill ha.
Och så känner jag mig genast tråkig. Och som jag varken vet hur man har kul eller slappnar av. Suck!

Jag hatar att säga: kommer du ihåg när ... till min kille,
för han gör aldrig det.

Min kille och jag satt nere vid vattnet igår. Min kille var snygg och solbränd, och gömde sig bakom svarta solglasögon. Han hade uppkavlade jeans och en snygg munkjacka. Han rökte och snusade om vart annat. Jag blundade. Min kille flyttar ifrån mig snart, men jag låtsas som ingenting. Jag är bra på det. Vi satt länge vid vattnet och pratade om ingenting. Det var kallt och blåsigt, och jag gömde mig i min killes armar. Min kille tyckte synd om mig och sa att jag hackade tänder. Men jag ville ändå inte att vi skulle gå därifrån. Sen kysstes vi och min killes läppar var alldeles torra, och inte alls glansiga och våta av varm öl. Kanske var det första gången han kysste mig nykter. Hans händer skakade och jag höll i dom och tänkte att han nog var nervös. Men sen slog det att han antagligen bara vara bakis.

Jag hatar när han smsar: Det blev visst pizza och några bärs.