hanmedstorth

Min kille ringer ifrån nattbussen. Jag hör sorlet av en dialekt som han har lämnat bakom sig i bakgrunden. Hans tunga krullar sig i mun. Han är full, men avslutar kvällen tidigt. När jag slänger en blick mot mobilens lilla digitala klocka är hon bara elva. Och det glädjer mig.
Han säger att han saknar mig. Att han önskar att jag var där. Säger att alla hälsar, och att de hoppas på att få se mig en dag eller två runt jul istället. Jag säger: kanske, förhoppningsvis, antagligen.
Sen säger jag att han låter som om han tittar på en söt hund när han pratar med mig för att snabbt byta ämne. Och då låter han ännu mer som om han tittar på en söt hund och säger att det bara är för att han pratar med mig. Min tjej! Och att han saknar mig. Mycket.

Min kille ringer flera gånger. Han frågar hur jag mår. Jag säger bättre. Han frågar vad jag gör och jag berättar. Jag har köpt nya skor. Nya jeans. Nya underkläder och en söt klänning. Jag mår bättre. Men påsen är tung och jag har ont i axeln baby. Jag frågar vad han gör. Och han säger att han spelar tv spel. Att han snart ska gå ner på stan och dricka några bärs med en polare. Jaa, du måste vara mycket törstig vid det här laget, säger jag ironiskt. Men han låtsas inte höra. Han säger: Jag är ju gräsänkling nu, det hör till. Hah! att dricka öl? fnyser jag. Precis! skrattar han och säger att han saknar mig.

Hans vita vecka avslutades i söndags. Och han förvånar mig inte alls längre.

Min kille har varit full igen. Sådär pissfull som han själv säger, tre dagar i sträck. Jag säger att nu måste han lova. LOVA att ha En vit vecka Åtminstone. Annars blir jag skitledsen och besviken, okej? Och han säger att han lovar, att han ska. Men jag vågar som vanligt inte riktigt tro honom. Jag gillar inte regler och måsten, säger han och river sig i skägget. Det vet du.
Jag säger att jag vet. Men för min skull? Kan du göra det för min skull? Och han säger att han kan. Och jag säger att jag kan göra något för hans skull om han vill. Och han tänker länge och sen säger han: Okej, sluta göra sugmärken på min hals. Det är så pinsamt. Och jag skrattar och jag säger: Men det är ju det som är roligt! Och han ler. Och jag pussar honom på munnen och så tar vi i hand. Okej!

Ibland önskar jag att jag hade en kille som hade mer än snusstockar och öl i kylen.

Det händer att min kille blir trasig om nätterna när han kommer hem ifrån krogen. Att han kramar mig hårt och smeker mig desperat. Viskar: Du förtjänar någon bättre Ariel. I'm out of your leauge. Du är för bra för mig. Du kan ju få vem fan du vill.
Han envisas. Han kryper ihop och mister glimten i sitt öga. Jag blir ledsen och säger åt honom att sluta. Jag säger att jag blir rädd. Att han distanserar sig och skjuter sig ifrån mig när han säger så. Att han måste sluta nu på en gång, för våran skull. Förstår du inte det?

Jag är ledsen idag. Liten. Inte mycket värd. Jag stirrar bara in i väggen. Och på kvällen när jag behöver min kille som mest, sticker han iväg till en kompis med en systemkasse för att titta på fotboll. Är jag taskig? Bemödar han sig iallafall med att fråga innan han går. Jag är tyst mycket länge och sen suckar jag: Näe.
Men lite va ... viskar han och pussar mjukt min panna. Jag svarar inte. Jag drar bara täcket över huvudet och när dörren slår igen så gråter jag.

Den vita veckan varade i ett och ett halvt dygn.

Han säger att han ska ha en vit vecka. Att han börjar idag. Onsdag till onsdag. Jag säger hurra, men tror honom inte riktigt eftersom han är full när han påstår det.

Det är bara det att han alltid hittar en anledning till att dricka. Idag låter den:
- Det är så tråkigt att sitta uppe länge och plugga utan.

Mina kompisars vanligaste fråga: Och hur går det med hans drickande då?
Och nu när jag tycker om honom lite mer för varje dag som går, så vill jag inte alls diskutera hans drickande mer. Vill jag bara slå alla misstankar ifrån mig och säga att han är fantastisk hela tiden. Jämt. Käften nu.

Ja, det börjar bli känsligt!

När min kille kom hem igår var han full. Han försökte göra en nattmacka, men tappade både smöret och osten i golvet, "jag lägger dom där så länge" fnissade han och gjorde ett nytt försök. Sen kröp han ner under täcket. Glufsade, smackade: åh så gott!
När han var färdig, drog han ner mina trosor: Du vet att det inte riktigt går att förlita sig helt och hållet på lillgrabben efter några öl såhär, men jag har saknat dig.

Löftet:

Jag tycker inte om vinet mer än dig, Ariel, det förstår du väl?


(Men varför är du då fortfarande inte hemma älskling? Jag menar om det är sant som du säger, att älskar mig mer? Varför?)

Det är bara det att jag fryser till is inuti när klockan är halv elva på kvällen och min kille smsar att han ska ha en helkväll.

Min kille och jag har det bra nu. Han anstränger sig verkligen. Han dricker en öl till maten. Några få till fotbollen, men sen inget mer. Han glömmer inte bort vad jag säger. Och han säger alltid att jag är viktigare. Han masserar mina tinningar och han bjuder mig på kvällsmiddagar. Han säger att jag är vacker. Snygg. Sexig. Och så kysser han mig, smyger in sina händer under min klänning. Och vi har det bra nu!

Han: Vad är det?
(tystnad)
Han: Snälla Ariel, du kan väl säga vad det är. Jag tycker om dig så mycket. Jag är så kär i dig. Vad är det? Säg nu? Snälla?
(tystnad)
Han: Du tittar inte ens på mig ... titta på mig ... titta på mig ...
Jag: Jag tror inte på dig längre ...
Han: Vad menar du? Vad tror du inte på?
Jag: Jag tror inte på dig när du säger att du ska sluta dricka. Jag tror inte att du kan. Jag tror inte att du vill. För jag vet inte om du vet hur man har roligt utan.
(tystnad)
Han: Men jag vill. För din skull vill jag. Nu har jag en anledning. Ariel, du får mig att vilja bli en bättre människa ...
Jag: Jag vill att du ska vilja för din egen skull. Inte för min skull. För din egen. För att Du vill.
Han: Fast jag vill göra det för din skull Ariel. Jag vill göra det för oss. Jag vill inte förlora dig. Jag vill satsa på oss. Okej?
Jag: Mm ...
Han: Jag vill inte förlora dig. Jag vill inte det. Jag ska skärpa mig.

Han är full när han kommer hem till mig om nätterna. Men jag låtsas som ingenting och sen går jag runt och är irriterad hela dagarna istället.

Nu bor vi tillsammans och allt är nytt och spännande. Och min kille pussar mig flera gånger om dagen och kallar mig sunshine, snygging, sötnos och så vidare. Och han säger att han inte alls kan föreställa sig vad vårt första gräl kommer att handla om. Säkert ett kommunikationfel, säger han. Säkert en liten skitsak som vi skrattar åt snabbt. Kanske kommer vi inte att gräla alls, Säger han. Och jag säger ingenting. Jag tänker: Lilla älskling, baby, min fina fyllepojk, jag vet precis vart vårt första gräl kommer att handla om. Och vill du verkligen veta?

Alla säger att jag måste prata med honom. Ja, ge honom ett ultimatum. Jag skruvar på mig. Inte än. Snart. Jag väntar en liten stund till bara. Jag kan inte riskera att förlora honom riktigt än. Eftersom jag behöver honom minst lika mycket som han behöver mig.

Jag: Det är inte normalt att dricka så man spyr. Jag blir helt ledsen.
Han: Det vet jag väl. Men det blir så ibland.
Jag: ...
Han: Hur mår du?
Jag: Jag är förvirrad.
Han: Förvirrad över vad?
Jag: Livet kanske ... Jag mår inget bra, vi kan väl höras när du kommer hem?
Han: Men jag vill höras redan nu. Jag vill hålla om dig.
(tystnad)
Jag: Visst blir det bra när du flyttar hit?
Han: Såklart! Bättre än någonsin! Jag vill vara hos dig hela tiden!
Jag: Bra! ... Annars får du ljuga.
Han: Det kommer jag inte att behöva göra. Jag är fortfarande tok kär i dig, bara så du vet.
Jag: Jag tycker om dig! Och jag bryr mig om dig! Jävla du.

Jag är så jävla ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra. Insikten som ett slag över ansiktet.