443.
Vi har det bra just nu. Lite för bra. När ska det gå sönder, nervöstänker jag.
433.
Jag tror inte att du älskar mig mindre för att du flyttar hem till dina föräldrar i några dagar, säger han. Och inuti skriker jag: MEN JAG TROR ATT JAG ÄLSKAR DIG MINDRE NÄR JAG FLYTTAR HEM TILL MINA FÖRÄLDRAR ETT TAG! (GÖR NÅGONTING!!!!).
430.
Jag känner ingenting längre ... tror jag. Jag tittar på honom och tänker: Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar verkligen dig. Men samtidigt så känns det tomt och uppgivet inuti mig. Älskar du mig? tänker jag. Älskar du verkligen mig Älskling? Jag stirrar på dig. Borrar ner mina ögon i dina. Jag viill att du ska höra mina tankar. Hör mig, tänkskriker jag.
Du säger: Ja, ja, ja, ja, jag älskar dig!
Framför tvn, i sömnen, på krogen, i livet, ständigt.
JAG ÄLSKAR DIG ARIEL!
Bra, tänker jag. Skönt. Men det räcker inte. Det hjälper inte. Och det jag frågar mig själv nu allt oftare är om du älskar du mig på det sättet som jag behöver bli älskad på för att överleva den här sortens tvåsamhet?
Du säger: Ja, ja, ja, ja, jag älskar dig!
Framför tvn, i sömnen, på krogen, i livet, ständigt.
JAG ÄLSKAR DIG ARIEL!
Bra, tänker jag. Skönt. Men det räcker inte. Det hjälper inte. Och det jag frågar mig själv nu allt oftare är om du älskar du mig på det sättet som jag behöver bli älskad på för att överleva den här sortens tvåsamhet?
427.
Jag vet att jag äter upp dig, viskar jag i hans öra om nätterna.
425.
Föraktet;
Han får inte lämna min sida
för då glömmer jag med en gång bort att jag är älskad.
Han får inte lämna min sida
för då glömmer jag med en gång bort att jag är älskad.
423.
Föraktet. Det saknar slut och ingenting hjälper. Han hjälper inte, hur gärna han än vill göra skillnad i mitt liv är han aldrig nog. I mitt liv räcker han aldrig till.
Hit, men inte längre.
Ändå behöver jag honom jämt. Och helst ständigt vid min sida. Jag är sjuk. Jag vet det. Någonstans förstår jag att allt inte riktigt är som det ska. Jaa, att jag har tappat något på vägen för jag fast honom i duschen idag.
Han sa:
- Det räcker nu.
Han sa:
- Sluta .... Men sluta då Ariel.
Han sa:
- Jag måste gå, jag måste skynda. Det vet du.
Tillslut sa han:
- Ariel, nu gör du mig ledsen.
Och då släppte jag direkt. Mina armar föll som tunga stenar ifrån hans axlar. Hela jag blev svart. Jag vände mig bort och sjönk ner längs badrumsväggen. Jag vill inte göra honom ledsen. Jag vill inte få honom att känna sig otillräcklig och elak bara för att jag mår dåligt.
- Behöver jag vara orolig? Frågar han och försöker vinna min blick åter. Men jag skakar bara på huvudet där jag sitter naken på golvet och droppar vatten.
Jag kväver honom. Jag vet det.
Men jag tänker om jag bara håller om honom lite längre. Om jag bara håller om honom lite hårdare. Om jag bara kan få honom att vilja! ... stoppa in den i mig en gång till. Då måste det betyda att han älskar mig. Då måste det betyda att jag är älskad. Och då måste det tillslut leda till att jag känner mig älskad, inte sant?
Det är så hopplöst allting.
Innan han försvinner ut igenom dörren, lyfter han upp min haka och säger:
- Jag älskar ju dig helt jävla pissmycket Ariel. Ring om det är nåt, jag kommer direkt.
Hit, men inte längre.
Ändå behöver jag honom jämt. Och helst ständigt vid min sida. Jag är sjuk. Jag vet det. Någonstans förstår jag att allt inte riktigt är som det ska. Jaa, att jag har tappat något på vägen för jag fast honom i duschen idag.
Han sa:
- Det räcker nu.
Han sa:
- Sluta .... Men sluta då Ariel.
Han sa:
- Jag måste gå, jag måste skynda. Det vet du.
Tillslut sa han:
- Ariel, nu gör du mig ledsen.
Och då släppte jag direkt. Mina armar föll som tunga stenar ifrån hans axlar. Hela jag blev svart. Jag vände mig bort och sjönk ner längs badrumsväggen. Jag vill inte göra honom ledsen. Jag vill inte få honom att känna sig otillräcklig och elak bara för att jag mår dåligt.
- Behöver jag vara orolig? Frågar han och försöker vinna min blick åter. Men jag skakar bara på huvudet där jag sitter naken på golvet och droppar vatten.
Jag kväver honom. Jag vet det.
Men jag tänker om jag bara håller om honom lite längre. Om jag bara håller om honom lite hårdare. Om jag bara kan få honom att vilja! ... stoppa in den i mig en gång till. Då måste det betyda att han älskar mig. Då måste det betyda att jag är älskad. Och då måste det tillslut leda till att jag känner mig älskad, inte sant?
Det är så hopplöst allting.
Innan han försvinner ut igenom dörren, lyfter han upp min haka och säger:
- Jag älskar ju dig helt jävla pissmycket Ariel. Ring om det är nåt, jag kommer direkt.
413.
Jag önskar att det fanns ett slut på det självförakt som jag håller för mig själv. Jag är så svart inuti. Så ful och ovärdig i varje liten por. Suck.
404.
Självklart drog jag tillbaka mitt krav om en vit vecka
så fort han tog det fula ordet i sin mun; svacka.
Du får dricka, pep jag. Bara du inte dricker jättemycket.
Bara du inte blir jättefull. Bara du inte glömmer bort mig ...
Och genast sa han: Åh, Ariel. Du är världens bästa flickvän.
Jag älskar dig!
så fort han tog det fula ordet i sin mun; svacka.
Du får dricka, pep jag. Bara du inte dricker jättemycket.
Bara du inte blir jättefull. Bara du inte glömmer bort mig ...
Och genast sa han: Åh, Ariel. Du är världens bästa flickvän.
Jag älskar dig!
402.
Jag: Jag vill att du ska tycka om mig lika mycket som förut!!!
Han: Men jag tycker om dig lika mycket som förut Ariel.
Jag: DET GÖR DU INTE ALLS DET!!!!
Han: Men jag tycker om dig lika mycket som förut Ariel.
Jag: DET GÖR DU INTE ALLS DET!!!!
401.
Han: Vi befinner oss i en svacka nu. Men jag tänker inte lämna dig Ariel. Alla förhållanden har ju svackor ibland.
Jag: Men jag tycker inte att vi har en svacka. Vi har inga långa kyliga perioder, vi löser ju allt på en gång och sen älskar vi dubbelt upp i nästa stund. VISST?
Jag insisterar. Blundar hårt. Visst? propsar jag igen när han skruvar på sig.
Han: En liten svacka bara babe.
Det bränner till i mellangärdet. Svacka låter:
1. Just nu älskar han mig inte lika mycket som han brukar.
2. Just nu tycker han att jag är svår och jobbig.
3. Just nu attraheras han inte av mig i samma höga grad.
4. Just nu vill han inte sexa med mig lika ofta som förut.
VARFÖR?
Jag älskar ju honom innerligt och exakt samma hela tiden. Visst, att han gör mig ledsen, arg och förbannad. Men aldrig är det så illa att det svarta förvandlas till en grop i min kärlek. En svacka. A missing piece. Never.
Kanske är det så att ordet svacka har en annan innebörd för honom. Ja, att han menar någonting annat när han tar det fula ordet i sin mun. Men jag vågar inte fråga. Jag vill bara stänga av. Jag vill bara vara liten och ovillkorligt älskad i min mors armar en gång till.
Jag: Men jag tycker inte att vi har en svacka. Vi har inga långa kyliga perioder, vi löser ju allt på en gång och sen älskar vi dubbelt upp i nästa stund. VISST?
Jag insisterar. Blundar hårt. Visst? propsar jag igen när han skruvar på sig.
Han: En liten svacka bara babe.
Det bränner till i mellangärdet. Svacka låter:
1. Just nu älskar han mig inte lika mycket som han brukar.
2. Just nu tycker han att jag är svår och jobbig.
3. Just nu attraheras han inte av mig i samma höga grad.
4. Just nu vill han inte sexa med mig lika ofta som förut.
VARFÖR?
Jag älskar ju honom innerligt och exakt samma hela tiden. Visst, att han gör mig ledsen, arg och förbannad. Men aldrig är det så illa att det svarta förvandlas till en grop i min kärlek. En svacka. A missing piece. Never.
Kanske är det så att ordet svacka har en annan innebörd för honom. Ja, att han menar någonting annat när han tar det fula ordet i sin mun. Men jag vågar inte fråga. Jag vill bara stänga av. Jag vill bara vara liten och ovillkorligt älskad i min mors armar en gång till.
390.
MILK/SIGNE aka världens snyggaste tjej frågar, och jag vill svara.
Hur mår du?
Jag är trött. Oerhört och katastrofalt. Det är någonting som inte stämmer och jag vet inte vad det är.
Skrattar du?
Alltför ofta bara för att vara snäll mot någon annan.
Gör du saker som får dig att må bra?
Jag har börjat läsa igen. Det var länge sen. Orden målar upp nya världar och fler drömland. Och jag behöver sånt.
Träffar du människor som får din mage att pirra?
Hela dagarna. Människor pirrar i mig jämt och ständigt. Så mycket att jag från och till får ont i magen och måste gå till en psykolog för att härda ut.
Känner du dig starkare eller svagare än förut?
Jag är ett tigerlejon nu. Jag är jättestark som vågar vara svag.
Saknar du?
Jag saknar. Saknar hål i allt. Och det är dumt.
Tar du hand om dina vänner?
Ja.
Älskar du?
Av hela mitt hjärta, sönder och samman.
Gör du alla de saker du så länge sagt att du ska göra?
Ja och nej.
Håller du dina löften?
Till alla andra utom mig själv.
Längtar du?
Jag längtar.
Tänker du?
För mycket. För ofta.
Brister du ut i öppna ärliga skratt som kommer ända från magen?
Alltför sällan.
Vill du?
Jag vill.
Önskar du att det var som förut?
Verkligen inte.
Går du vidare?
Jag försöker varje dag.
Gråter du när ingen ser?
Ibland. Jag gråter för ingenting.Gråter för tvn. Gråter för livet. Gråter över längtan som styr mitt liv.
Vågar du?
Jag vågar inte. Vågar nästan ingenting.Vågar bara med Alkohol och zoloft.
Är du lycklig nu?
Jag känner ingenting alls tror jag. Finns jag? Syns jag?
Hur mår du?
Jag är trött. Oerhört och katastrofalt. Det är någonting som inte stämmer och jag vet inte vad det är.
Skrattar du?
Alltför ofta bara för att vara snäll mot någon annan.
Gör du saker som får dig att må bra?
Jag har börjat läsa igen. Det var länge sen. Orden målar upp nya världar och fler drömland. Och jag behöver sånt.
Träffar du människor som får din mage att pirra?
Hela dagarna. Människor pirrar i mig jämt och ständigt. Så mycket att jag från och till får ont i magen och måste gå till en psykolog för att härda ut.
Känner du dig starkare eller svagare än förut?
Jag är ett tigerlejon nu. Jag är jättestark som vågar vara svag.
Saknar du?
Jag saknar. Saknar hål i allt. Och det är dumt.
Tar du hand om dina vänner?
Ja.
Älskar du?
Av hela mitt hjärta, sönder och samman.
Gör du alla de saker du så länge sagt att du ska göra?
Ja och nej.
Håller du dina löften?
Till alla andra utom mig själv.
Längtar du?
Jag längtar.
Tänker du?
För mycket. För ofta.
Brister du ut i öppna ärliga skratt som kommer ända från magen?
Alltför sällan.
Vill du?
Jag vill.
Önskar du att det var som förut?
Verkligen inte.
Går du vidare?
Jag försöker varje dag.
Gråter du när ingen ser?
Ibland. Jag gråter för ingenting.Gråter för tvn. Gråter för livet. Gråter över längtan som styr mitt liv.
Vågar du?
Jag vågar inte. Vågar nästan ingenting.Vågar bara med Alkohol och zoloft.
Är du lycklig nu?
Jag känner ingenting alls tror jag. Finns jag? Syns jag?
384.
En klump i magen.
En blå fågel som sjunger om olycklig kärlek i bröstet.
Jag vet inte längre.
Jag älskar honom.
Och jag vet med all säkerhet att han fortfarande älskar mig.
Men räcker det?
Räcker det med att bara älska?
Jag trodde det.
Jag trodde verkligen det.
Jag menar det var allt jag begärde av livet, men nu vet jag inte längre.
En blå fågel som sjunger om olycklig kärlek i bröstet.
Jag vet inte längre.
Jag älskar honom.
Och jag vet med all säkerhet att han fortfarande älskar mig.
Men räcker det?
Räcker det med att bara älska?
Jag trodde det.
Jag trodde verkligen det.
Jag menar det var allt jag begärde av livet, men nu vet jag inte längre.
374.
Varje helg, detta samtal. Berätta vad jag gör för fel. Säg att han borde förstå ändå.
Han: Vad vill du göra ikväll?
Jag svarar: Jag vet inte.
(Jag svarar jag vet inte eftersom jag känner det i luften, att han vet precis vad han vill göra, och jag vill inte förstöra. JAG VILL INTE VARA IVÄGEN. Dessutom vill jag ge honom en chans att skrika: JAG VILL BARA VARA MED DIG IKVÄLL ARIEL. Men han gör inte det och jag blir lika besviken varje gång.)
Han säger: Helst av allt vill jag ju att du och jag går och möter upp mackan och company för några glas.
Luften går ur mig.
Jag vill inte ta några glas, men gör det du, säger jag.
Och så börjar hans telefon ringa i ett förstås och han säger: Visst, jag kommer, kul, bra, ses!
Och jag går hem. Två timmar efter jag har kommit. Kall och svart och ängslig och med flykten som ett vilddjur i bröstet.
Han: Vad vill du göra ikväll?
Jag svarar: Jag vet inte.
(Jag svarar jag vet inte eftersom jag känner det i luften, att han vet precis vad han vill göra, och jag vill inte förstöra. JAG VILL INTE VARA IVÄGEN. Dessutom vill jag ge honom en chans att skrika: JAG VILL BARA VARA MED DIG IKVÄLL ARIEL. Men han gör inte det och jag blir lika besviken varje gång.)
Han säger: Helst av allt vill jag ju att du och jag går och möter upp mackan och company för några glas.
Luften går ur mig.
Jag vill inte ta några glas, men gör det du, säger jag.
Och så börjar hans telefon ringa i ett förstås och han säger: Visst, jag kommer, kul, bra, ses!
Och jag går hem. Två timmar efter jag har kommit. Kall och svart och ängslig och med flykten som ett vilddjur i bröstet.
369.
KVÄLLS-SMS
Pappa är så dum emot mamma nu, han skriker och hon tiger. Du får aldrig vara dum emot mig Kille. Aldrig, okej? Jag dör då. Jag står inte ut med det. När jag lämnar det här hemmet för gott, då vill jag lämna allt detta bakom mig. Då vill jag aldrig höra ett hårt ord igen. D-U F-Å-R I-N-T-E V-A-R-A D-U-M E-M-O-T M-I-G, okej?
Kille: Jag kommer aldrig vara dum emot dig Ariel. Det hade gjort minst lika ont i mig, och du vet det.
Pappa är så dum emot mamma nu, han skriker och hon tiger. Du får aldrig vara dum emot mig Kille. Aldrig, okej? Jag dör då. Jag står inte ut med det. När jag lämnar det här hemmet för gott, då vill jag lämna allt detta bakom mig. Då vill jag aldrig höra ett hårt ord igen. D-U F-Å-R I-N-T-E V-A-R-A D-U-M E-M-O-T M-I-G, okej?
Kille: Jag kommer aldrig vara dum emot dig Ariel. Det hade gjort minst lika ont i mig, och du vet det.
351.
Idag är det torsdag. På torsdagar spelar min kille tv-spel med sina kompisar, över nätet. I tre timmar sitter de och skjuter på varandra, och skriker och hurrar emot tjocktvn. Varje torsdag åker jag ändå hem till min kille efter jobbet och tänker: Kanske, kanske, kanske spelar han inte idag. Kanske, kanske, kanske vill han hellre vara med mig. Idag är en sån där torsdag.
Jag åker hem till min kille, naiv och full av förväntan som vanligt. Vi pussas länge och vi har längtat efter varandra och det är fint. Hela den här stunden är fin. Kanske bäst av alla stunder. Stunden då vi förenas igen efter att ha varit ifrån varandra en hel dag.
Vi ligger med varandra och jag får länge ligga ovanpå honom sen, och andas emot hans hals. Det är skönt. Men sen blir klockan åtta och kille vill slita sig loss. Men jag har inte fått nog. Jag bara fått en timme med min kille och jag vill ha mer. Och jag vill att han ska vilja ha mer!!!! Varför vill han inte ha mig mer? tänker jag och så blir jag kall inuti. Ja, nästan svart blir jag. Jag blir den lilla flickan som blir inkastad på sitt rum och nästan kväver sig själv med en kudde för att det inte ska höra hur mycket hon gråter. Jag håller fast honom. Jaa, nästan desperat klänger jag mig fast. Kille gör det till en rolig brottningsmatch. Men jag tycker inte att det är roligt. Jag vet ju att han på riktigt vill komma loss och det gör han ju också så småningom.
Jag sitter bakom hans rygg ett tag och tittar på när tvn låter som om den ska explodera. Jag tittar på kille som sitter framåthukad med gamnacke och fäktar med konsolen.
Tänker: Varför finns det ingenting annat som uppslukar mig lika mycket som han gör? Varför finns det ingenting annat som fångar mitt intresse lika lätt?
Sen åker jag hem igen. För jag orkar inte vara den där tjejen. Jag orkar inte vara den där tjejen som inte har några andra intressen. Jag orkar inte vara den där tjejen som har pojkvän, och ingenting mer?
Jag åker hem till min kille, naiv och full av förväntan som vanligt. Vi pussas länge och vi har längtat efter varandra och det är fint. Hela den här stunden är fin. Kanske bäst av alla stunder. Stunden då vi förenas igen efter att ha varit ifrån varandra en hel dag.
Vi ligger med varandra och jag får länge ligga ovanpå honom sen, och andas emot hans hals. Det är skönt. Men sen blir klockan åtta och kille vill slita sig loss. Men jag har inte fått nog. Jag bara fått en timme med min kille och jag vill ha mer. Och jag vill att han ska vilja ha mer!!!! Varför vill han inte ha mig mer? tänker jag och så blir jag kall inuti. Ja, nästan svart blir jag. Jag blir den lilla flickan som blir inkastad på sitt rum och nästan kväver sig själv med en kudde för att det inte ska höra hur mycket hon gråter. Jag håller fast honom. Jaa, nästan desperat klänger jag mig fast. Kille gör det till en rolig brottningsmatch. Men jag tycker inte att det är roligt. Jag vet ju att han på riktigt vill komma loss och det gör han ju också så småningom.
Jag sitter bakom hans rygg ett tag och tittar på när tvn låter som om den ska explodera. Jag tittar på kille som sitter framåthukad med gamnacke och fäktar med konsolen.
Tänker: Varför finns det ingenting annat som uppslukar mig lika mycket som han gör? Varför finns det ingenting annat som fångar mitt intresse lika lätt?
Sen åker jag hem igen. För jag orkar inte vara den där tjejen. Jag orkar inte vara den där tjejen som inte har några andra intressen. Jag orkar inte vara den där tjejen som har pojkvän, och ingenting mer?
341.
Jag försöker verkligen inte ge kille subtila pikar, ändå hör jag mig själv säga innan jag går: Baby, disken bubblar över ...
Kille är tyst en stund och sedan säger han snopet: Vadå? Diskmedlet?
Och jag muttrar fram ett nej innan jag besviket stänger igen dörren bakom mig.
Men jag tar mig i kragen sen och ringer. Orkar verkligen inte sen den det första jag gör när jag kommer hem.
Jag: Har du diskat?
Han: Njaa ... har varit så trött ...
Jag: Okej, men gör du det ändå sen? visst?
Han: Mm ...
Och när jag kommer hem ligger den där på högkant och torkar.
Kille är tyst en stund och sedan säger han snopet: Vadå? Diskmedlet?
Och jag muttrar fram ett nej innan jag besviket stänger igen dörren bakom mig.
Men jag tar mig i kragen sen och ringer. Orkar verkligen inte sen den det första jag gör när jag kommer hem.
Jag: Har du diskat?
Han: Njaa ... har varit så trött ...
Jag: Okej, men gör du det ändå sen? visst?
Han: Mm ...
Och när jag kommer hem ligger den där på högkant och torkar.
337.
Jag: Det känns som om jag har varit så mycket på sistone.
Han: Det gör ingenting!
Jag: Men jag tycker inte om det.
Han: Det gör ingenting Ariel.
Jag: Men lyssna. Jag känner mig äcklig ... eller jag menar ... det känns som om jag hoppar över dig så fort du kommer innanför dörren.
(tystnad)
Han: Mm jag vet ... och jag kan känna .... elller ... jo lite grann kan jag känna att jag aldrig får kyssa dig längre för du hinner alltid kyssa mig först ... Men det gör ingenting Ariel, absolut ingenting. Det kommer att bli bättre när du får ett heltidsjobb tror jag och inte går hemma och väntar på mig hela dagarna.
Fast det gör någonting. Det känns som om jag tvingar mig på honom hela tiden. Som om han egentligen inte vill. Som om han bara ställer upp för min skull.
Han: Det gör ingenting!
Jag: Men jag tycker inte om det.
Han: Det gör ingenting Ariel.
Jag: Men lyssna. Jag känner mig äcklig ... eller jag menar ... det känns som om jag hoppar över dig så fort du kommer innanför dörren.
(tystnad)
Han: Mm jag vet ... och jag kan känna .... elller ... jo lite grann kan jag känna att jag aldrig får kyssa dig längre för du hinner alltid kyssa mig först ... Men det gör ingenting Ariel, absolut ingenting. Det kommer att bli bättre när du får ett heltidsjobb tror jag och inte går hemma och väntar på mig hela dagarna.
Fast det gör någonting. Det känns som om jag tvingar mig på honom hela tiden. Som om han egentligen inte vill. Som om han bara ställer upp för min skull.
334.
Jag tycker samlivet är svårt. Jag hittar inte riktigt min plats. Finner inte riktigt mitt lugn. Jag kan inte riktigt vara stilla vid hans sida. Kan inte läsa en bok. Jag lovar att jag försöker. Jag försöker verkligen bara sitta och läsa. Men trots det kan jag inte förmå mig själv att läsa mer en sida eller två, för sen börjar jag längta efter att få finnas till i hans närvaro igen. Det är som om jag blir helt osynlig i hans sällskap om han inte tittar på mig jämt. Om han inte ser mig hela tiden. Om han inte pratar med mig, tar på mig, älskar mig så det känns.
Jag tror att det tär på oss båda. När kille kommer hem så kastar jag mig över honom. SE MIG, HÖR MIG, BEKRÄFTA MIG, skriker jag. Och kille orkar inte riktigt efter långa arbetsdagar. Och jag förstår det. JAG FÖRSTÅR, VERKLIGEN! Men ändå vill jag krypa upp på hans bröst och hänga med armarna runt hans hals. Vill jag titta djupt in i hans ögon. Stryka mina händer upp och ner för hans kropp. Vill jag prata och berätta, och tjata om att vi ska resa någon annanstans, långt bort ... (där vi bara kan finnas till för varandra?).
Jag tror att det tär på oss båda. När kille kommer hem så kastar jag mig över honom. SE MIG, HÖR MIG, BEKRÄFTA MIG, skriker jag. Och kille orkar inte riktigt efter långa arbetsdagar. Och jag förstår det. JAG FÖRSTÅR, VERKLIGEN! Men ändå vill jag krypa upp på hans bröst och hänga med armarna runt hans hals. Vill jag titta djupt in i hans ögon. Stryka mina händer upp och ner för hans kropp. Vill jag prata och berätta, och tjata om att vi ska resa någon annanstans, långt bort ... (där vi bara kan finnas till för varandra?).
315.
Rädslan som jag inte kommer ifrån: Han kommer att svika mig den dagen som jag verkligen behöver honom.
179.
Igår visade min kille bilder på sina kompisar och deras flickvänner på facebook. Och jag blev genast liten och osäker. De var så snygga! Tänk om han kommer på att jag inte håller måttet? Imorgon är det jag som tar upp mina promenader och börjar tänka på vad jag äter igen, :CCC.
