hanmedstorth

Ångesten är en olycklig fågel instängd i en bur i mitt bröst härnere, än så länge har ingen släppt den fri. Det är verkligen en välsignelse.

Jag är här nu. I huset på lugna gatan. Vi skålade i champagne igår, allihopa. Jag sa inte så mycket, men det gjorde ingenting. Jag hackade inte på mig själv. Jag sa: Ariel, du får, det är okej. Jag var en silkeslen vante. Jag satsade på det där leendet istället som alla kvinnor har gjort innan mig.

© All rights reserved by:

1. ?
2. Yu Tsai.

Ikväll åker vi ner till Killes föräldrar för att möta syskon och släkt. Jag är nervös. Jag vill vara fin och tillräcklig. Men det är svårt. Jag är så liten. Jag sitter under bordet och leker med klossar när de andra pratar över mitt huvud.

Nu är sommaren här på riktigt. Den knackade på dörren igår och gjorde mina kinder röda. Nu går jag bara i blommiga klänningar och tygskorna med hål i. Det känns fint, men lite rastlöst. Jag vill springa snabbt och känna hur sommaren åtrår mig. Slår mig över kinden och säger åt mig att leva. Men sommaren är trög och såsig och jag raglar runt i stan utan vare sig mål eller mening.

Jag försöker sammanfatta våren. Jag minns hur jag försökte vänja mig vid Stockholm igen. Jag minns att det var svårt, men att det ändå gick mycket lättare med kille vid min sida. Jag behövde inte bo hemma hos mina föräldrar, bara om jag verkligen ville. Jag fick ett jobb som jag verkligen trivdes med. Kille praktiserade. Och vi försökte hitta en vardag, ett sätt att koppla av i vår tvåsamhet utan att äta upp varandra. Utan att: jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig! hela tiden.
I april flyttade vi ihop på riktigt. Kille firade genom att röka på balkongen och jag köpte oss varsin kaffekopp. Han tog den rödrandiga och jag den blåprickiga. Kille började dricka mindre. Tre mellanöl max mitt i veckan, bestämde han. Killes föräldrar kom på besök och vi satt hundvakt en hel del. Våren var spännande. Jag tror att jag växte flera centimeter.

© All rights reserved by Christophe Kutner.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra efter sommaren. Jag har stått på den här rutan så många gånger i mitt liv, men nu skrämmer den mig mer än nånsin tidigare.

Flera gånger om dagen tittar jag på Kille och förundras över att det inte finns någonting på hans kropp som jag inte tycker om.  Tänk att jag tycker om hela dig, säger jag men jag är inte alls säker på att han verkligen förstår. Jag tycker om HELA dig!
De mörka hårkransarna runt dina bröstvårtor, raggarsträngen som tar sin början nedanför din navel. Den lilla födelseknoppen på din rumpa. Dina starka breda axlar. Dina mjuka läppar, beniga ben, fötterna som alltid sticker fram utanför täcket.  Tatueringarna som du graverade in när du var yngre.  Det krulliga håret i ditt ryggslut. Din dominanta näsa, milda ögon och grova skäggväxt.  Dina runda, lena fingrar.  Din taniga kroppsbyggnad. Din längd som inte alls är skrämmande. Jag älskar verkligen dig!

© All rights reserved by:

1. Tracey Emin.
2. Marcus Ohlsson.

Midsommar. Jag ville mysa och inte göra någonting alls egentligen. Jag har fortfarande ont i ryggen, magen, äggstockarna eller vad det nu är. Det har börjat oroa mig lite. Jag vill mest ligga under ett varmt täcke och titta på film. Men kille vill förstås ut i livet och känna hur det rasar igenom honom. Jag förbjuder honom inte. Jag säger inte nej,
stanna hos mig. Det är midsommar! Men jag vill inte vara utan dig, jag vill med dig, pussar han på mig.

Vi åker hem till mina föräldrar som är bortresta och jag borstar och kokar färskpotatis. Jag gör en grönsallad. Jag överraskar kille med senapsill som han har önskat. Jag tar fram raklettjärnet och skär upp ost i tjocka skivor. Kille lägger sina öl på kylning och jag tar fram en flaska vin. Vi grillar majskolvar och äter vitlöksmarinerade champinjoner. Vi har det bra. Vi ser en film. Vi spelar kort. Vi pratar med varandra. Jag smuttar bara på mitt vin. Jag är rädd för att jag ska få mer ont. Kille är inne på sin fjärde öl och river upp en påse med chips bara för att försvinna ut i hallen och komma tillbaka med en mörk och kravmärkt chokladkaka till mig. Jag ger honom en puss på kinden. Kommer du att stanna kvar här? frågar jag. Klockan är över tio och han säger: Jag tror inte det. Jag nickar bara. Inte bli arg, inte bli sårad, tänker jag.

Vi lägger oss ner och han håller om mig. Jag stannar, viskar han. Men du behöver verkligen inte, insisterar jag. Men jag vill! säger han och smeker mig över håret. Men du ... fortsätter han. Du kommer väl inte klaga på hur mycket jag dricker ikväll va? Jag biter mig i läppen. Vill.inte.att.han.ska.dricka.för.mycket. Varför frågar han så? Är det hans plan ikväll?

- Inte ikväll, säger jag och försöker le lite. Men imorgon!
- Mm, om jag går märker du inte hur mycket jag dricker, suckar han nedslaget.
- Vadå är det därför du vill gå? spottar jag fram, plötsligt arg.
Han säger nejnejnej. Han säger att han ju iallafall berättar allt nästa dag när jag frågar, men jag tror honom inte. Han säger: Nu pratar vi inte mer om det. Nu dricker vi vin och firar midsommar! Och så gör vi det. Men jag går och lägger mig halv ett och Kille stannar uppe till halv tre  och dricker upp flaskan med vin, samt ringer diverse fyllesamtal.

En sån där morgon. Först blev jag sur för att han inte ville knulla för att han ville kolla sin facebook istället. (HAN VILLE KOLLA SIN FACEBOOK ISTÄLLET!). Sen blev jag surare när han inte gick upp och kokade kaffe. Sen blev jag surast när jag gick upp för att koka kaffe och såg att diskberget som han har sagt att han ska ta hand om i tre dagar stod kvar! Ännu argare blev jag när jag såg att det inte fanns ett enda rent glas. Argast blev jag när jag upptäckte att både mjölken OCH filen var slut så jag var tvungen att klä på mig och kila till affären. Suck!

Jag jobbade min sista dag i fredags. Nu är jag arbetslös igen. Jag tycker inte om det. Det skrämmer mig. Dagarna blir alldeles för långa. Jag får för mycket tid över till att tänka. Jag blir frustrerad. Jag rycker och drar i kille som läser sommarkurser för att få CSN och långa sovmorgnar. Det gör honom gott att inte ha några tider att passa. Han tycker om att ta tid på sig. Sova länge. Duscha länge. Sitta framför datorn länge. Äta frukost vid två. Men det gör inte jag!

Hur ska det här gå?

© All rights reserved by:

1. ?
2. Tracey Emin.

Ingen kan ge eller få det omöjliga:
en kärlek som inte kan dö.

- Maria Wine.

Jag har så svårt för att hålla balansen. Närhet och avstånd. Jag hittar inte hem. Vart kan jag lägga mig ner och vila? Han älskar mig men går jag för långt ifrån honom så bottnar jag inte längre i hans kärlek. Jag måste känna hans andetag i nacken. Jag måste veta att värmen ifrån hans hud är nära.

Kärleken, en dragkamp mellan två personer där ingen riktigt vill vinna.

Mina föräldrar var hos oss igår. Jag var liten, men försökte verkligen bli stor! Jaa, vara min egen och inte pappas lilla flicka längre. Ändå gömde jag undan alla bevis på vår kärlek i lägenheten. Ja, alla hjärtansdagpresenter och albumet med fotografierna ifrån vår tid tillsammans. Jag vet inte varför. Dessutom viskade jag till kille: Du får inte pussa mig. Och du får inte sträcka dig efter min hand, okej?

Jag vågade bara smeka hans lår försiktigt under bordet, och inte en enda gång vågade jag möta Killes blick. Jag var fullständigt livrädd för att de skulle upptäcka hur mycket jag älskade honom. Vilket de definitivt skulle göra om dom såg hur jag tittade på honom. För jag smälter. Jag dör. Jag älskar honom.
 
Varför är det så viktigt att dom inte får veta?

Jag tittar på mig själv i spegeln och jag kan inte fatta att jag är älskad. Jag, Ariel är älskad. Jag som har en sån stor näsa och såna snea tänder och en sån hög panna och som har ångest flera gånger om dagen. Helt plötsligt är jag älskad. Det är så konstigt.

© All rights reserved by Andy Julia.

På sistone har jag blivit så rädd för att förlora honom. Jag kramar honom hårt om nätterna. Jag suger på hans hals. Mina händer vill vara överallt på hans kropp samtidigt. Mina händer vill snabbt veta: Är han verkligen hel överallt? Det är han. När jag somnar krånglar han sig ur min famn och ersätter sig själv med en kudde. Jag kramar den där kudden när han spelar tvspel. När han äter kvällsmackor. När han ser gamla weedsavsnitt på datorn. Jag kramar den där kudden. På sistone har jag blivit så rädd för att förlora honom.

© All rights reserved by Ryan Mcginely.

Jag behöver bli tagen på när jag kommer hem, jag behöver bli sedd annars går jag under.